För ett tag sen tog jag över min lägenhet i Norrtälje igen. Inte för att flytta tillbaka utan för att göra i ordning den inför försäljning. När hyresgästen lämnat nycklarna och lägenheten och vi sagt hejdå gick hon nerför trapporna och jag stod för första gången på åtta månader innanför min dörr när den stängdes.
Det var en märklig känsla att vara tillbaka i mitt hem, omsluten av väggar, tak och golv som hört och sett mitt liv de senaste tio åren. Min borg. Och vad höll jag på med nu? Skulle jag verkligen göra mig av med detta? Denna fina lägenhet i Norrtälje som ligger centralt och i en bra bostadsrättsförening med trevliga och reko människor, skulle jag verkligen lämna?
Och vad var det i Stockholm och Sköndal som gjorde mitt liv så mycket bättre att jag bara kunde sälja mitt hem och låta någon annan bo här? Vad höll jag på med?
Jag satte mig på golvet och våndades. Gick hem till min Mor. Vred och vände mig. Sa att jag hade sån beslutsångest, och att jag nästa dag skulle träffa mäklaren.
