Jag har lämnat in bilen på service i en söderförort och tar en regnig promenad medan jag väntar. Efter en timme under paraplyet får jag en ingivelse att gå in i den öppna kyrkan. Den är byggd i suterräng, har två ingångar och jag kommer från baksidan och går flera trappor upp innan jag når kyrkorummet. Jag tänder ljus och sätter i den stora runda ljusbäraren.
Sätter mig längst bak i kyrkan mot en vägg och blickar mot altaret. Allt är tyst och stilla. I huvudet kommer början till Herren är min herde, men jag minns den inte längre. Tar en psalmbok för att hitta den där. Men, nej. Bara Fader vår och Välsignelsen. Herren är min herde lyser med sin frånvaro.
Två ljudliga män kommer in i kyrkorummet och jag frågar om de jobbar här. Ja, den ena är vaktmästare. Jag säger att jag letar efter texten på Herren är min herde men inte hittar den i psalmboken. Kanske har de en bibel? Ja, nånstans i kyrkan borde det finnas. Han kan kolla om en stund. Äh, säger jag och tar fram min mobil. Jag kan googla.
