Jag gick in i en sober möbelaffär på Götgatan. Tittade på sköna fåtöljer, vackra bord och stämningshöjande kompletteringsprylar. Kvällen var sval och affären tyst. Några tända ljus på disken och personalen trivsamt upptagen på det sätt att jag kände mig ledig att gå omkring utan att bli påtittad men ändå tillräckligt välkommen att avbryta dem om jag skulle vilja fråga någonting. Jag hade ingen tid att passa. Bussarna hem gick ofta och regelbundet. Jag strosade sakta omkring i design.
Så stod ett vackert timglas på en hylla. En lapp angav att den silvergråa sanden skulle ta en kvart på sig att rinna från den ena bulben till den andra om glaset vändes hundraåttio grader. Jag vände på glaset och stod som fångad. Såg sandkornen strila. Stod så i ett par minuter. Funderade på om jag skulle köpa glaset. Men efter en stund stod jag inte ut med att se tiden rinna iväg medan jag stod sysslolös. Mitt liv. Vart tar det vägen? Vad gör jag av all min tid? Jag vände på klacken och skyndade mig hemåt.
