En kärlekshistoria. Två böcker. Båda tunna men fyllda med känslor. Inte ett ord för mycket. Men tillräckligt för att göra sig tydliga. Sedda av sig själva och sedda av den andre. Förhoppningsvis. Når de fram? Kan de förstå varandra?
Ett barn är på väg, föds snart, ja när som helst. Hinner de prata färdigt? Kanske värkarna börjar mitt i talet? Värkar som ska gestalta den själsliga vånda båda känner. Så kommer barnet snart ut och kräver med sitt första skrik att få leva, bli älskad och omhändertagen.
Eller dör barnet i magen? Slutar sitt liv redan i moderlivet? Vem kommer sörja? Vem kommer skamfyllt dra lättat efter andan när ingen hör?
Det är inte lätt att veta vem man ska hålla på, vem man ska stötta och heja fram. Vem av dem kan man klandra? Finns det någon ansvarig? Finns det någon som har gjort fel? Och nu. Det är för sent. Eller är det så att kärleken måste segra? Och få den isiga Turandot att ändå smälta. Men Turandot är opera och livet är livet och allt är då inte kärlek som glöder.
