Denna bild togs när jag gjorde något av det jag tycker allra bäst om. Att läsa ur mina böcker och berätta om varför och hur de kommit till. Jag har märkt att när jag är sann och strävar efter något inuti då vill andra höra. Så jag talar gärna om de tankar, känslor och idéer som gör att jag till slut sammanfogar allt i bokform.Att Brodersbrevet skrevs var förståeligt utifrån den terapeutiska aspekten av en sann historia. Men de andra böckerna, stanna hos mig tills barnet är fött och den du ville jag skulle vara, som är fiktiva - vilket värde har de? Jo, tillsammans är de en kärlekshistoria. Kärleken kan vi alltid relatera till.
Nästa lördag är jag inbjuden till en kvinnofrukost för att berätta om mina böcker och skrivande. Temat är att tala med sig själv om sitt liv.
Livet är för viktigt för att bara tänka sig igenom. En anteckning då och då gör livet tydligt och ger dess kontur. Och idag när jag förberett mig inför framträdandet har jag strävat efter att hämta något äkta ifrån mig själv.