Foto: Mattias Ahlm
Detta
Sommar tar tag i mig direkt.
Han börjar
poetiskt med ofullständiga meningar. Går sen över i mer berättande.
Han låter lite torr men är vältalig och fyndig - Carl Folke - mannen och
forskaren som fascineras av vår planet.
Att höra honom berätta om jorden och himlen, mikroorganismer och växter, djur
och människor - ja allt i biosfären - kan nog göra vem som helst religiös.
Eller åtminstone lycklig.
Men hans pratmelodi är entonig och med partier av stackato – ja, det låter som
en sjörapport. Och man kan nästan tro att han skrivit ett manus, låtit AI både memorera
hans röst och tala in Sommarpratet. Avslutet i varje avsnitt är några tiondels
sekunder för rumphugget för att låta naturligt.
Men innehållet är mäktigt. Allvarligt och hoppfullt. Han pratar snabbt. Allt är
intressant.
Resiliens.
Jag tänker att livet är ett mirakel. Och kanske är det som han säger, att verkligheten doftar syren.