Foto: Mattias Ahlm
Rösten är bräcklig, spräcklig, ärrad och målmedveten.
Berättelsen ska fram.
Hania Rosenberg – en förintelseöverlevare.
Det spelar ingen roll hur många gånger man hört liknande
historier, det är helt groteska vittnesmål att ta del av. Att någon lyckats
undkomma är ofattbart. Och vi ska aldrig glömma.
Denna nittioåriga kvinna berättar på ett enkelt sätt med
många fakta med årtal och platser och man hör hur hon bär allt inom sig och
bara har att öppna munnen för att historien ska ta form. Dessa tågtransporter
som beskrivs, det systematiska mördandet, gaskamrarna – det spränger alla
tankar.
Som åttaåring flydde hon, visste inte mot vad, på mammans signal
och planerade iscensättande – den mamma som hon inte visste om hon någonsin mer
skulle få se. Att rädda sitt liv och samtidigt springa ifrån sin enda trygga
punkt - det går inte att sätta sig in i.
Och tänk att hon överlevde. Och att hennes mamma lyckades
hitta henne efter flerårig separation.