Foto: Mattias Ahlm
Det här är
ett bra Sommar.
Hon har
tyngd. Hon har språket. Nöjer sig inte med att nästan nå fram. Hon borrar sig
ner i det som ska borras. Vet vad hon vill säga.
Gina
Dirawi - ett stjärnskott på Sommarhimlen.
Men under
de första minuterna häpnar jag över hennes stupida sätt att söka sanningen. Sen
uppräkningen av allt hon gjort och skaffat sig för att få inre ro. Hur knäppa
grejer kan en människa utsätta sig för, för att nå in i sig själv? Jag tvivlar
på att jag kommer orka höra hela programmet om resten ska ha samma stil som
inledningen. Tänker att det är ett riktigt new age-dravel.
Men sen
förstår jag, inledningen är viktig för att man sen ska ta till sig resten av
resan.
Hon är en
riktig sökare, berättar om hur hon lagt kraft, tid och pengar på att hitta
rätt. Hon kom till en punkt där hon behövde gud, "Old school gud" som
hon säger.
Och det
som började som ett desperat sökande blir sen en både andlig, mänsklig, och
universellt politisk resa. Det blir många insikter.