Foto: Mattias Ahlm
Förbryllad sätter jag mig för att skriva tusen tecken till dagens
Sommarpratare. Ända sen midsommardagen har jag mer eller mindre haft en diffus känsla.
Vi borde göra det vi är bäst på. Inte lägga energin på sidospår.
I stället göra det vi ska.
Det är dags för Thomas Stenström.
Jag brukar nynna med till vissa av hans låtar där jag gillar
hans musik, text, rytm och gung. Det är där han är som bäst.
Jag vill inte racka ner på andra, alla kämpar med sitt, och
jag lägger gärna mina negativa tankar på mig själv – det är jag som är för
trött. För gammal. Inte förstår.
Men – var det inte bättre förr? Eller är jag en annan?
Thomas lägger stor tid på rapportberättelser. Ibland glimmar
det till kring ilska. Men först under de sista tio minuterna hittar han in i
sig själv. Och då – först då - ger det mer.
Jag skulle kunna låta bli att lyssna men det är mitt självpålagda
jobb att skriva tusen tecken till varje Sommar. Då måste jag också lyssna. Men jag
borde göra det jag är bäst på. Skriva ur något eget.