Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Hon har en ung pratröst. Låter inte alls som sina 50 år -
Elin Rombo, operasångerska och hovsångerska.
Hon startar sitt Sommar med en nervös uppsjungning inför den
italienske dirigenten Riccardo Muti som tydligen är känd för sin elakhet.
Hon kände redan som litet barn att hennes liv inte skulle
bli som andras, kände en flamma inombords var gång hon sjöng eller hörde någon
annan sjunga. Som sjuttonåring såg hon sin första operaföreställning och för
henne var det tydligt - hon skulle inte vara publik, hon skulle sjunga på scen.
Sen kommer ett avsnitt om att vara smidig, people-pleaser
eller konflikträdd. Efter det samspelet mellan operasångarna och publiken, operavärldens
primadonnor och divor och så hennes roll som hovsångerska och jämförelsen mellan
operavärlden och kungahusvärlden. Det sagolika.
Så frågan om hönan eller ägget – Om hon sökt sig till operan för att hon har så starka känslor eller om de starka känslorna utvecklats så mycket för att hon hela tiden håller på dem i sitt arbete?