Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Detta är Felicia Eriksson, ”Fröken Snusk” -
"originalet" bör tilläggas, för hon har ju blivit utbytt. Om det
berättar hon i sitt Sommar. Men främst berättar hon om drömmen att få sjunga
och hur hon en dag fick chans att stå i en studio och sjunga in sin första
Fröken Snusk-låt och hur allt sen bara rullade på. Hon var ung, oerfaren, fick dåliga
avtal och krävande turnéer. Hon blickar tillbaka på det parallellt med sitt
självhat och även sin sociala fobi som följt henne alltsedan hon var liten.
Den rosa masken blev både ett skydd och ett fängelse. Kändisskap
och isolering. Anonymiteten var ju grejen.
Därför är det extra härligt att denna fortfarande unga tjej,
som tycks ha klarat av sina första år i den tuffa musikbranschen med själen i
behåll, nu står på scen och sjunger utifrån sig själv i Melodifestivalen och
även i Eurovision Song Contest.
Hon sjunger bra, Sommarpratar bra. Den enda informationen jag saknar i hennes program är om åtminstone hennes mamma visste vem som var Fröken Snusk.