När jag skriver läser jag ingenting. När jag läser skriver jag ingenting. Det går i perioder och jag kan bara leva med hjärnan på ett sätt åt gången. Det kan tyckas att det borde vara stimulerande och ge nya infallsvinklar att läsa annat under en skrivarperiod. Men jag är livrädd för andras infallsvinklar och vill absolut inte bli påverkad. Måste stänga ute andras tankar, idéer och analyser.
Det är därför jag sällan talar med andra om vad jag för tillfället skriver om. För jag har märkt att många hakar på och säger att då kan du låta den personen reagera si eller låta den personen göra så. Och i nästa bok kan du låta detta eller detta hända. Men. Näej. Andras tankar och idéer får ta form i deras egenhändigt skrivna texter.
Skrivandet för mig är inte att komma på allmänt bra idéer. Skrivandet är att plocka fram just mitt material och presentera det på mitt vis. Det är det det handlar om. Att skriva utifrån sig själv. Och i det färdigformulerade kanske få ge något som någon läsare behövde.
