Jag sa upp mig från mitt administrativa arbete. Ville gå tillbaka till vården. Få vara den sjuksköterska jag en gång var. Lyssna, titta, känna och bedöma symtom. Ville se människor i ögonen istället för att glo in i en skärm hela dagarna. Ville ha hörbar dialog istället för mejl. Mer fysisk närvaro. Inte bara ord i cyber.
Sjuksköterskejobbet fick jag på nästan en kvart. Stegade in på ett äldreboende. Hoppades på gedigen omvårdnad. Äntligen skulle jag få se människan.
De första dagarna tänkte jag att ojdå vad många nya system och inloggningar och vilken tid det tar men det är nog bara i början. När veckorna gick tänkte jag att det var väl ändå tusan att sitta här med dubbla dokumentationssystem och dubbla läkemedelslistor men jag vänjer mig nog. Efter tre månader konstaterade jag att en åttatimmarsdag bjöd på, totalt, högst en timme öga mot öga-tid. Dokumentation, lite läkemedel, uppdatera listor o pärmar - wow, vad kul med människovårdande yrke.
Jag sa upp mig. Arbetar åter som redaktör.
