Det är hur tröttsamt som helst. Folk överallt, trångt och svårt att ta sig fram. Och vilse går man bland alla gångar och montrar. Ljudet av talare och folkets sorl ligger som en tung matta i luften. Den ena högtalaren överröstar den andra. Köer till signeringsplatserna. Köer till fikat. Köer till toaletterna.
Och ändå - alldeles alldeles underbart att vara på Bokmässan igen. Och fantastiskt att så många människor fortfarande vill läsa fysiska böcker och hålla dem i handen. Känna på bokpärmarna. Bläddra. Känna på papperet.
Det digitala fyller inte våra behov till fullo. Fortfarande vill vi träffas. Skapa kontakt. Prata med andra om läsande och om skrivande. Om böcker och berättelser. Fortfarande vill vi se favoriterna livs levande. Höra deras röster. Lyssna till deras ord.
Bokmässan är ett bokhav. Man vadar fram. Varje intresse finns representerat. Varje genre och nya grepp.
Jag somnade en stund på tåget hem. Fötterna värkte. Ändå lite avundsjuk på dem som är kvar där i morgon. Bokälskarna.
