tisdag 18 oktober 2016

...Feel True

När jag hade skrivit Brodersbrevet och börjat sälja boken var jag lite bävande. Vad skulle läsarna tycka? Blev det en hemsk historia? Skulle den skapa ångest? Det var så mycket sorg och vrede. Någon sa, det är ingen Feel-Good-bok. Men bra.

Och nu min nya bok, stanna hos mig tills barnet är fött. Bara titeln får många att dra efter andan. Vad ska jag väcka nu? Och mittenavsnittet som handlar om en ny människas tillblivelse eller inte, får man skriva så ingående om aborter? Jag tänker, det är inte heller en Feel-Good-bok.

Och hur kan jag då vara så tillfredsställd och ha en sån skön känsla när jag skrivit om svåra saker? Jo, för att det svåra ofta är sant. Omöjliga ekvationer. Trasiga relationer. Tappade ambitioner. Och då att benämna det som gör ont, det gör gott. Att inte tränga undan. Att istället lyfta fram och närma sig det sanna. Det oförfalskade.

Har aldrig tänkt mig att skriva en Feel-Good-bok. Jag strävar efter Feel-True. Och märker att Feel-True är min förutsättning för Feel-Good.