Sent en kväll fick jag ett sms. Det stod att Anders hade satt in tretusenåttahundrasjuttio kronor. Jag uppmanades att bekräfta genom att klicka på en illa stavad länk. Bekräfta vaddå? Att jag har så bråttom att jag inte hinner misstänka?
Summan var ändå av den art att det skulle kunnat vara någon faktura som betalats. Men jag kände inte igen beloppet. Jag sa det till min man. Vilken Anders, frågade han. Ingen aning, sa jag. Men det är nåt som inte stämmer. Ta bort sms:et sa han. Jag rörde försiktigt på displayen för att inte råka klicka på länken istället för att radera. Det gick bra. Sov sen i godan ro.
På morgonen låg meddelandet kvar i min iPad. Jag gick in på Eniro, kollade upp numret. Ingen träff såklart. Jag ringde Eniro som har fler sökvägar. Killen där kunde inte heller få fram vem numret tillhörde. Men han såg att det var fyratusensexhundrafemtiosex andra som frågat om just det numret. Troligtvis har ingen av dem heller klickat på länken.
Vi verkar ha blivit vana vid bedrägerier.
