Jag köpte med mig durumvete från Ven, och ett antal flaskor med rapsolja. Hela vägen hem längs E4:n tänkte jag på det goda bröd som skulle bakas.
Så i morse åkte degbunken fram, durumvete ur skafferiet och rapsoljan likaså. Degvätska på vatten och rapsolja, mjölet noggrant uppmätt, en aning extra salt eftersom jag hatar osaltat, torrjäst i och för smakens skull en matsked honung och mortlad kummin. För första gången i mitt liv mätte jag till och med värmen på degvätskan med termometer.
Jag har sällan skådat en sån fin deg. Jag knådade den ordentligt. Den blev lätthanterlig, smidig, följsam och blänkte mellan mina händer. Den jäste perfekt. Jag formade den till två stora runda bröd, jäste på nytt och gräddade sen till fin färg. Efter utsatt tid tog jag ut dem och knackade på undersidan och de lät precis som bröd ska låta. De fick ligga en stund och svalna. När jag skar ett par skivor var de finporiga och vackra. Jag bredde dem och tog en stor tugga. Och brödet smakade - absolut ingenting.
