Under början av min semester var jag på Ven för att leta efter trådar till början på mitt liv. Jag hittade Sveriges längsta stenlänga bland fält av raps och durumvete. På gården, och utanför huvudbyggnaden, talade jag med dem som är kopplade till jordbruket nu. En kvinna, några år yngre än mig, lät mig komma in i hennes lägenhet i längan för att ta några bilder av det som var min första bostad.
Om jag ville veta mer om livet på gården när jag var spädis kunde det finnas mer svar att hämta hos den gamle mannen i huset tvärs över åkern. Det ljusa huset pekades ut åt mig och jag blev sagd att mannen där varit dräng på jordbruket i över femtiofem år.
Jag stegade dit, knackade på och presenterade mig. Han kopplade genast och sa att han mindes mina föräldrar. Så satt jag där, min sista kväll på Ven, med en åttioåttaårig man vid hans köksbord drickandes hans egengjorda likör av tre olika sorter, ätandes hans egenbakade gaffelkakor och samtalandes om det han mindes från gårdens tidiga sextiotal.
