En helg i Småland med unga släktingar har berikat mig med både kärlek och teckningar och färgglatt halsband av plastpärlor. Här sitter jag på tåget och känner mig rik. Dessutom har jag via Facebook fått reda på att min äldsta son ”är i ett förhållande” som ett status automatiskt beskrivs. Wohoo!
Under förmiddagen idag gick jag i skogen med en snart fyraårig prinsessa och hennes föräldrar. Passade på att fylla lungorna med äkta småländsk skogsluft att leva på ett tag. Vi såg knallgula tussilago, ett par vitsippor och en riktigt stor svart stillaliggande huggorm på en halv meters avstånd. Ja, det var en huggorm. Ingen snok. Och i vanlig ordning började det knäppa i öronen.
Igår kväll bad jag min ena släkting, som är idrottslärare, att visa hur man tränar steg för steg för att lyckas stå på händer mot en vägg. Sen tragglade den andra med mig, grunderna i Rubiks kub. Båda aktiviter verkar hur knepiga som helst men jag måste utmana mig själv och åtminstone försöka. Allt för att få nya tankar.
