Se på din hand. Ovansidan. Handflatan. Dina fingrar som kan böja sig, sträcka sig. Alla linjer och veck när du mjukt låter handen gå in i viloposition. Och din handrygg, kanske ådrig, eller slät. Där under handryggens hud ligger pärlemorskimrande tunna starka senor som bara syns i sin skönhet vid en handoperation. Första gången jag såg dem, inte mina egna utan patientens, häpnade jag över det vackra. Människokroppen - denna skapelse.
Lägg din ena hand med handryggen mot ditt knä. Låt handen inta sin naturliga ställning helt avslappnad. Ansträng dig för att inte anstränga dig. Bara titta på handen och se hur den ser ut när den varken sträcker sig efter nåt eller försöker hålla fast något. Där - där har du handen i sin återhämtningsfas.
Vi arbetar ständigt med händerna. Vi behöver sträcka ut dem för att nå något eller för att hjälpa nån. Vi behöver också hålla fast i saker vi bär.
Men nu, en liten stund, låt handen bara vara. Och fast du inte ser det skimrar det av pärlemor innanför huden.
