Min första semestervecka har jag avsatt till bara mig, mina idéer och mitt skrivande. Det är himmelen för mig.
Jag skulle inte alltid vilja ha det så. Nej för bövelen, jag behöver andra människor och nära och kära men att få mejsla ut en vecka till att bara dyka ner i alla påbörjade projekt, det är lyxigt.
I min stora klädkammare finns ett gäng staplade plastlådor. I dem ligger dagböcker, dikter, barnvisor och låtar - och till och med en gospellåt. Där finns mängder av halvskrivna ark, brutna meningar och fragmentariska utkast. Sådant som jag någon gång hoppats skulle kunna bli något värt att läsa eller lyssna till.
I en annan låda i hemmet ligger datorn och väntar. I den finns ett nedladdat filmmanusprogram. Jag har påbörjat ett filmmanus men det är minsann inte lätt. I lådan finns också en extern hårddisk - ja, jag vet det är gammalmodigt - med dagboksanteckningar, novellutkast och två barnboksmanus.
Denna veckan blir det inventering, beslut och avgränsning. Något av allt ska återuppstå.
