Jag går till Espressohouse för att skriva. Tjejen bakom disken är ganska ny och väldigt trevlig. Kombinationen av hennes dialekt och idel varma leende får mig att tänka Mark Levengood.
Eftersom jag börjar bli Finlandsfixerad inleder jag naturligtvis en konversation, frågar om det uppenbara, ja, hon är finsk. Vad förde henne hit? Ridningen, säger hon med Levengoodleendet igen. Hon började vid fem års ålder o fick sin första häst vid fjorton. Ögonen lyser. Ridningen är hennes liv. Men måste hon lämna sitt land för att leva sin dröm?
Åh, säger hon med eftertryck, ridsporten är inte alls lika utvecklad i Finland som i Sverige. Finland ligger säkert femton år efter. Vill man utvecklas är chansen större här. Så hon tog sin häst över Östersjön och flyttade hit. Stalljobb om förmiddagarna och caféjobb om kvällarna. Däremellan är det bara ridningen som gäller. Vad heter hästen? Follow Me D. Hon får bokstavera. Säger det flera gånger. Och för varje gång hon säger hans namn glittrar ögonen alltmer.
