Efter en dryg timmes färd hem med den finska maten i en kasse stegade jag rakt mot köket för att göra iordning lite o äta. In i ugnen med pirogen för uppvärmning. Så kokade jag ett ägg. Skalade, hackade och blandade ner ägget i en kastrull med smält smör. Nåja, smält Bregott var det närmaste jag kunde komma. Ut med pirogen på en tallrik och äggblandningen hälldes över. Vad skulle gallan tycka om det här? Men gott var det, och mättande.
Så testade jag de små rågchipsen, små tunna skålformade. Fyllde ett par tre, fyra stycken med citronmjukost och toppade med ett par små små droppar lakritshonung. Men Jiiisus, det var himmelskt. Kombinationen lakrits och citron. Men den är väl svensk också?
Ja, så var det salmiakpastillerna. De slank ner de med. Halva asken. Gott, gott. Och så var det pashan. Helt okej i själva kvargen, men bären som låg i var inte i min smak. Jag åt framför teven, kollade ett finskt relationsdrama utan svensk text. Jag fattade ingenting men ska det vara finskt så ska det.
