söndag 9 april 2017

...att vara trött och tom och i behov av att gråta

På helspänn sen i fredags. I morse köpte jag blommor o tog bussen från Norrtälje. Väl framme vid Tekniska var jag inte hågad för tunnelbanan utan vandrade mot city. Genom Humlegården, förbi Svampen, upp längs Kungsgatan. Hötorget myllrade, Sergelgången tätande på. Uppför en trappa och sen ner mot Drottninggatan. Det var trängre än en tunnelbanevagn i rusningstrafik. Jag fäste mina blommor vid ett staket, vände och sicksackade tillbaka genom folkmassan bort mot Sergels torg. Det var overcrowded. Jag fick stå vid vägen bland alla andra som inte heller fick plats på torget.

Plötsligt kom en lastbil. Inte snabbt. Men väldigt nära. Många hajade till och tittade misstänksamt o för ett par sekunder spred sig ett obehag i luften. Jag kände mig inte orolig för att något reellt skulle hända men insåg att om panik skulle utbryta i denna folksamling skulle jag totalt mejas ner.

Jag gick iväg till ett fik, beställde te, följde ceremonin på min iPad.

Ikväll är jag trött och tom och skulle behöva gråta.