Jag går utanför min bekvämlighetszon. Detta är så mycket ”inte jag”. Jag tycker inte alls det är härligt att vara ensam på ett hotell. Korridorerna ekar. Ett och annat spöke tittar fram ur någon dörrhåla. Nu ska jag bara klara natten.
Men det är härligt att ha egen tid att skriva och skönt att byta miljö, att bara ha med sig nödvändiga kläder och tandborste och datorn och ett USB.
Det är kul att åter påbörja research och börja andas bokstäverna igen. Att tänka kanske, kanske, det kan bli något. Och tiden försvinner. Jag kom hit strax efter lunch. Rummet ledigt och jag fick checka in direkt. Julbordet slapp jag och kunde istället beställa en god fiskgryta. Och så en kaffe med upp på rummet, ärmarna uppkavlade och in i datorn. Och timmarna rusar iväg.
Jag sätter alarmet på ringning sisådär varannan timme för att komma ihåg att röra på mig. Det går att röra på sig här på rummet. Lite dans. Knäböj. Men riktigt trångt. Golvyta, nja.
I natt sover jag i en cell på gamla Kronohäktet på Långholmen.
