Efter resan är vi vrålhungriga och trötta. Vi bestämmer att snart gå ner till restaurangen. Vi slänger in väskorna och jag sticker snabbt ner och parkerar om bilen.
När jag kommer upp på rummet igen har Annette dukat fram chips o frukt, choklad o vin. Vi pustar ut en stund o vips har tiden gått o vi kommer ner till Harrys först vid nio.
Just när vi ätit en god middag kommer en bekant in och ser sig om, som om han letar efter nån. Hur kan jag känna igen honom? Det är tjugo år sen sist och hans mörka hår har blivit silvergrått. Men jag reagerar blixtsnabbt, o när han inte hittar den han söker o vänder för att gå ut genom dörren igen ropar jag hans namn.
Han slår sig ner, vi pratar om gemensamma vänner. Om de som lämnat oss för tidigt. Och om hur livet blivit för oss. Hur vi lever nu.
Han går sen hem, vi har tappat tiden, klockan är snart halv ett. Morgondagen väntar. Vi drar oss upp till rummet o rasar ner i varsin säng. Annette har varnat att hon snarkar. Men jag sover hårt o hör ingenting.
