torsdag 31 maj 2018

...att tro igen

Jag tycker att de som gift sig två gånger, skilt sig två gånger, och på allvar vågar tro igen är sympatiska personer. Det måste jag tycka för att stå ut med mig själv.

Jag märker i samtal med andra, Random People, att en tvågångersskild person kan anses suspekt. Men är det inte härligt att våga igen? Både att våga leva ihop en gång till, och att våga - och för den del orka - bryta upp en än gång när relationen inte utvecklas eller, dessvärre, bryter ner två tämligen vettiga människor.

Absolut, man måste fundera på sina egna ömma punkter - men ändå. Inte kan förmågan att älska, längtan att ge kärlek och ta emot kärlek, grävas ner för att det inte blev som man tänkte o hoppades o önskade förra gången.

Jag tror på att försöka igen. Vara helhjärtad. Ge av sig själv. Ta emot en annan människa. Och det där med att gifta sig eller inte en gång till är inte avgörande. Det är grad av commitment det kommer an på.

Jag tror på kärlek igen. Sympatiskt. Men jag vet ta mig tusan inte hur det ska gå till.