lördag 5 maj 2018

...resan som startar i marinblått

I en lång marinblå tunika och blåmålade naglar sätter jag mig vid ratten.

Resan mot Ljungby startar. På vägen hämtar jag upp min barndomsväninna utanför hennes jobb på Karolinska. Vi ska tillsammans besöka vår barndomsstad. Staden där vi växte upp, gick i skolan och lade grunden för våra liv innan vi flyttade till Stockholm.

Jag parkerar utanför en av Karolinskas byggnader. Ringer och säger att jag är på plats. Hon ska bara byta om från sjukhuskläder till privata. Jag stuvar om lite i bilen. Tar fram frukt och vattenflaskor som vi ska ha på resan. Inte ska vi behöva stanna så värst mycket under de kommande fyrtio milen.

Ut ur sjukhusporten kommer hon. Annette. Min barndomsvän, min ungdomsvän, min trogna följeslagare genom livet.

Vi har aldrig gjort denna resa förut, bara vi två, bara för att gå tillbaka i historien.

Hon drar sin rullväska efter sig, visar på håll upp sin kasse med vatten och frukt hon tänkt vi ska ha på resan. Hon har marinblå byxor. Och hennes naglar är målade i blått.