…Vivi Wallin - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Om du tar hennes namn i munnen och säger det snabbt – Vivi Wallin – så känner du hur lätt det är att uttala. Att det flyter på nästan av sig själv.

Lika enkelt flyter hennes sommarprat och det är så lätt att ta till sig rent pratmelodiskt och energimässigt.

Ämnet är dock inte lätt – men viktigt. Det handlar om den avgörande skillnaden mellan att hålla tyst i skam eller tala i sanning. Skillnaden mellan tystnaden som kan göra en sjuk och utsägandet som kan göra en frisk.

Jag tror att många kommer känna igen sig i hennes berättelse, på strukturnivå. Att den skyldige gör det förrädiska – lägger över känslan av skam på den utsatta. Den skyldige skakar av sig dammet och den utsatta är märkt för livet.

Det är ett mycket fint sommarprat om att vara en liten längtande och utsatt flicka, om att växa upp och se världen med nya ögon och om att själv få barn och märka att det inre ändå skaver.

Trots temats tyngd, eller kanske tack vare, blir det hela terapeutiskt. Både för lyssnaren och för berättaren.

Vivi Wallin - Sommar i P1

…Joakim Paasikivi - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det är tur att det går att spola tillbaka i sommarprogrammen och lyssna på nytt så att man verkligen uppfattar allt som sägs. Och det gäller specifikt sommarpratet av Joakim Paasikivi.

Det är så många termer som ”storskalig invasion”, ”förbekämpning”, ”kryssningsrobotar”, ”raketartilleri” och ”luftlandsättningsstyrkor”. Det handlar om kriget som Ryssland startade mot Ukraina i februari 2022.

Och han talar så fort och intensivt att jag flera gånger blir tvungen att dra ner hastigheten från 1,0 till 0,75. Jag vill höra allt.

Han blir också personlig och öppnar upp om sin familj och förfäder och om tidigare krig. Det är en lång historisk berättelse som sträcker sig ända till idag.

Trots att jag sänkt hastigheten på flera passager vill jag lyssna på allt igen.

Hans sommarprat är ju i sig inte upplyftande på något sätt. Men det är mycket upplyftande att Joakim Paasikivi är på den plats han är och kan ge klarhet.

Och som han säger – han pratar länge om krig men det är för att han bryr sig om fred.

Joakim Paasikivi - Sommar i P1

...Birgitta Ohlsson - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Birgitta Ohlsson inleder sitt sommarprat med fem frågor som ingen kan slö-lyssna sig igenom. 

Hon börjar starkt och relaterar sina personliga situationer till sina personliga medvetna val som hon gjort genom livet. Hennes frågor blir som exempelfrågor i våra egna liv. Frågorna svindlar likt känslan i filmen ”Sliding doors”. 

Detta är inget feel-good-Sommar. Inte heller feel-bad. Det är ett feel-true-Sommarprat där hon förklarar sina valmöjligheter och nogsamt går igenom vad de olika besluten kan komma att innebära. 

Att hon lyckats skriva ihop hela sommarpratet med denna sin starka och röda tråd där hon väver samman sin allvarliga sjukdom med sitt politiska arbete - och att hon orkar löpa hela linan ut och liksom göra sommarpratet till ett ofantligt vackert tal till sina döttrar och sin familj – det är en gåta. 

Hon är så distinkt. Tydlig. Klar. Och allt andas värme, kärlek och smärtsam insiktsfullhet.
 

Väl värt att sätta sig någonstans där ingen stör, för att lyssna ordentligt på hennes Sommar.

Birgitta Ohlsson - Sommar i P1

...Ellen Krauss - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Vilken röst hon har – Ellen Krauss. Ja, hon sjunger ju fantastiskt bra men nu menar jag hennes röst när hon pratar. Den är stark och spröd på samma gång, en klang av sårbarhet. Och när jag lyssnar på hennes sommarprat och samtidigt tittar på fotot av henne så är hennes röst helt synkad med hennes djupa ögon. Också de visar styrka med integrerad sårbarhet.

Hon är så tydlig med det hon vill förmedla och gör det så systematiskt, genomtänkt och dramaturgiskt genialt. Det första vi får höra är hennes unga jag, tonåringen, som fått i uppgift i skolan att göra ett tiominuters sommarprat. Hon var en person med en stark inre kompass redan då.

Hennes röst då är mycket lik hennes röst nu. Och det är samma brännheta fråga då som nu men då var det tiden ”före” och nu är det tiden ”efter”.

Hennes osentimentala och uppriktiga historia kopplas också ihop med Sveriges lagar och synsätt och med andra länders.

Den här kvinnan borde skriva en bok. Vara ute och föreläsa. Och fortsätta spela och sjunga såklart. 

Ellen Krauss - Sommar i P1

...Lasse Åberg - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Lasse Åberg – så länge han roat oss. Och under hans sommarprat lutar jag mig tillbaka och finner mig själv med ett leende på läpparna från början till slut.

Hans trygga, erfarna och något knarriga röst bygger genast upp bilden av Trazan Apansson och blyga Stig-Helmer. Han har ett långt liv, mycket att håva ur, många strängar på sin lyra och illustrerar det insiktsfullt och skämtsamt med ett citat ”…nästan det enda jag inte gör är att simma konstsim”.

Utan att säga för mycket om hans förhållande till bananer, ni får lyssna själva, kan jag ändå berätta att frukten tydligen är ett bär. Man får även en vidare bananhistorisk lektion i detta sommarprat.

Historik kring Stockholms trångboddhet på 40-talet och utvecklingen framåt, bjuder han också på och det är märkligt när man ser Fredhäll framför sig och inser att då – då räknades stadsdelen som ”landet” – och numera är det ett poppis innerstadsområde.

Så kommer frågan om det var bättre förr. Och Lasse Åbergs svar på det hör vi i hans sommarprat.

Lasse Åberg - Sommar i P1

...Hampus Nessvold - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det är ett lättsamt sommarprat han gör – Hampus Nessvold, skådespelare, manusförfattare och poddare. Han berättar om sin uppväxt, sin dröm om att skådespela och om att han inte har några som helst meriter för att delta i krig.

Jag brukar kolla på hans ”Terese i kassan”, har även sett en del av ”Trevlig helg” och präst-Björn, och vet ju att han är manusförfattare, så nog har jag förstått att han har skruvade idéer. Hans sketcher är klart roande underhållning.

Tyvärr är hans sommarprat alldeles för skämtsamt för att skapa känslan av att få komma honom som person lite närmare. Han klipper in flera humorsekvenser med sig själv i dialog med andra skådespelare och då är han i karaktär.

Jag förstår hans lust att roa. Han är underfundig med självdistans.

Men när han nu får erbjudandet att sommarprata och får chansen att visa andra sidor av sig själv och skapa en känsla av intimitet och förtrolighet, då vore det spännande om han tog den.

Det hade varit fint att höra mer av den Hampus vi inte känner.

Hampus Nessvold - Sommar i P1

...mitt blomster

Ikväll håller ljuset sig kvar längre än någon annan kväll detta år. Sommarsolståndet – den tjugonde juni år tjugohundratjugofyra.

För första gången på mycket, mycket länge går jag ut för att plocka blommor. Det är tyst och svalt ute. Nästan inte en människa. Till en början känns det ovant att leta blommor men strax blir det rofyllt och meditativt att vandra sakta och söka med blicken i ängsgräset.

Från min barndom minns jag att det fanns många blommor runt midsommar – smörblommor, skogsstjärnor och andra spröda växter i de småländska dungarna, men här och nu tycker jag det verkar tunt. Så jag plockar det som finns. Rödklöver, en stor fläderblomsklase, några grässtrån från gammelskogen här utanför och så några gula mästerverk som jag inte vet namnet på.

Efter en timme står allt i en vas på bordet, redo för midsommar med min Mor i morgon som reser hit med färdtjänst från Norrtälje. Om blomstret i vasen mest klassas som blommor eller ogräs vet jag inte. Jag vet bara att allt är lika vackert.

…att plugga stenografi igen

 

Jag söker inte upp någon ungdomskärlek. I stället söker jag tillbaka till kunskap som jag en gång i tiden hade och som då gjorde mig glad. 

I högstadiet hade jag stenografi som tillvalsämne och var verkligen road av det. Och en dag för någon månad sen sökte jag på nätet efter en stenografikurs men hittade ingen att anmäla mig till. Dagen efter på tunnelbanan, efter en härlig långpromenad med en bra vän, hamnade jag snett mitt emot en man som satt med en bok i sina händer. De uppslagna sidorna var fyllda med krumelurer och mina högstadieminnen väcktes till liv. 

— Ursäkta, är det där stenografi? frågade jag honom.

— Javisst, svarade han glatt och lät mig titta närmare på sidorna.

Han var just på väg till en stenografitävling, han var medlem i Melinska Stenografförbundet och sa att de har både kurser och självstudieböcker.

Jag beställde böckerna på nätet i väntan på en kurs i höst. Nu ägnar jag cirka en timme om dagen åt självstudier i stenografi. Tiden försvinner. Det är lika roligt som förr.

...VI SKA HA BARN

Det är ett passande stilgrepp SVT tagit i sin dokumentär om surrogatbarn. Den första bilden är i stora versaler - VI SKA HA BARN. Ja, ordet barn är i större teckenstorlek. Som en fixering. En protest mot det som livet inte skänkt.

Ja, livet är riktigt orättvist och alla har inte samma förutsättningar och samma tur. Men det betyder ju inte att det man längtar efter ska man ta sig hur olämplig situationen än är.

Det äldre paret, som är i 70-årsåldern när surrogatprocessen börjar, följs i serien. De blir tvillingföräldrar. Att de inte kan förstå att tiden gått. De kommer troligen inte kunna stödja barnen tills de är vuxna.

Detta påstående är inte ålderism. Det är realism. Visst, unga föräldrar kan råka ut för sjukdom och för tidig död men generellt spelar ålder stor roll för överlevnad.

Redan i avsnitt 1, säger de åldrade föräldrarna att de väl får börja tänka på hur en överlämning ska ske när tvillingarna är runt tio år. Men vänta, pratar de om barn eller om dåtidens stackars sommarkatter?

…Zlatans tack på Friends Arena

Okej, inte den skarpaste bilden. Men en bild på den skarpaste spelaren – Zlatan!

Han är exceptionellt skicklig, har en kroppskontroll av Guds nåde, ett bollsinne utanför allt och en kraftmentalitet och disciplin som gjort honom till den han är på planen.

Det var mäktigt att vara med på Friends Arena och hylla honom efter vänskapsmatchen Sverige – Serbien. Med min Blocketinköpta biljett hamnade jag bredvid en man från Bosnien, en man från Rosengård. Han gav lite "inside information", en helt okontroversiell sådan, och eftersom jag beundrar Zlatan på ouppnåeligt avstånd och denne bosniske man har bott ”på samma gata” hade vi inte samma upphöjda idolkänsla även om han tillstod att Zlatan är tidernas bäste. Han log milt och aningen roat när jag otåligt väntade på att kungen skulle kliva in på arenan.

Ljudet. Kärleken. Zlatan o publiken.

Lyfta armar, applåder, arenan som skanderade "Zlatan, Zlatan, Zlatan".

Mot slutet av avskedsceremonin såg jag att också den bosniske mannen hade tårar i ögonen.

…en kaffekopp med goda minnen

 

Jag blev uppsagd på grund av arbetsbrist och efter midsommar blir jag arbetslös. Det var väldigt omtumlande att bli av med jobbet och att konsultmarknaden inom mitt område tog tvärstopp. Samtidigt såg jag en chans att göra nya saker för att förhoppningsvis få nya tankar och inte bara köra på i gamla spår.

Först började jag med fokus på en kurs i Lindy hop. Ovanpå det åkte jag till en grekisk ö på en Netaresa som innehöll träning, dans och koordinationsövningar. Där träffade jag helt nya människor och umgicks i grupp i princip alla vakna timmar. Det gav många nya intryck, många oväntade samtal och många skratt. Där träffade jag också ett par andra kvinnor som tidigare blivit av med sina jobb och som sen tagit sig vidare till nya uppgifter.

En dag gick jag ner till själva staden för att köpa en lite större kaffekopp än vad hotellet erbjöd vid frukosten. Nu när jag använder koppen är den fylld av både goda minnen och nya tankar. Och dem behöver jag verkligen nu när ett nytt jobb ska hittas.