Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.
Om du tar hennes namn i munnen och säger det snabbt – Vivi Wallin – så känner du hur lätt det är att uttala. Att det flyter på nästan av sig själv.
Lika enkelt flyter hennes sommarprat och det är så lätt att ta
till sig rent pratmelodiskt och energimässigt.
Ämnet är dock inte lätt – men viktigt. Det handlar om den
avgörande skillnaden mellan att hålla tyst i skam eller tala i sanning. Skillnaden
mellan tystnaden som kan göra en sjuk och utsägandet som kan göra en frisk.
Jag tror att många kommer känna igen sig i hennes berättelse,
på strukturnivå. Att den skyldige gör det förrädiska – lägger över känslan av
skam på den utsatta. Den skyldige skakar av sig dammet och den utsatta är märkt
för livet.
Det är ett mycket fint sommarprat om att vara en liten
längtande och utsatt flicka, om att växa upp och se världen med nya ögon och om
att själv få barn och märka att det inre ändå skaver.
Trots temats tyngd, eller kanske tack vare, blir det hela terapeutiskt.
Både för lyssnaren och för berättaren.