Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.
Lasse Åberg – så länge han roat oss. Och under hans sommarprat lutar jag mig tillbaka och finner mig själv med ett leende på läpparna från början till slut.
Hans trygga, erfarna och något knarriga röst bygger genast
upp bilden av Trazan Apansson och blyga Stig-Helmer. Han har ett långt liv,
mycket att håva ur, många strängar på sin lyra och illustrerar det insiktsfullt
och skämtsamt med ett citat ”…nästan det enda jag inte gör är att simma
konstsim”.
Utan att säga för mycket om hans förhållande till bananer,
ni får lyssna själva, kan jag ändå berätta att frukten tydligen är ett bär. Man
får även en vidare bananhistorisk lektion i detta sommarprat.
Historik kring Stockholms trångboddhet på 40-talet och
utvecklingen framåt, bjuder han också på och det är märkligt när man ser
Fredhäll framför sig och inser att då – då räknades stadsdelen som ”landet” – och
numera är det ett poppis innerstadsområde.
Så kommer frågan om det var bättre förr. Och Lasse Åbergs
svar på det hör vi i hans sommarprat.