I högstadiet hade jag stenografi som tillvalsämne och var verkligen road av det. Och en dag för någon månad sen sökte jag på nätet efter en stenografikurs men hittade ingen att anmäla mig till. Dagen efter på tunnelbanan, efter en härlig långpromenad med en bra vän, hamnade jag snett mitt emot en man som satt med en bok i sina händer. De uppslagna sidorna var fyllda med krumelurer och mina högstadieminnen väcktes till liv.
— Ursäkta, är det där stenografi? frågade jag honom.
— Javisst,
svarade han glatt och lät mig titta närmare på sidorna.
Han var just på väg till en stenografitävling, han var medlem i Melinska Stenografförbundet och sa att de har både kurser och självstudieböcker.
Jag beställde böckerna på nätet i väntan på en kurs i höst. Nu ägnar jag cirka en timme om dagen åt självstudier i stenografi. Tiden försvinner. Det är lika roligt som förr.