Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.
Vilken röst hon har – Ellen Krauss. Ja, hon sjunger ju fantastiskt bra men nu menar jag hennes röst när hon pratar. Den är stark och spröd på samma gång, en klang av sårbarhet. Och när jag lyssnar på hennes sommarprat och samtidigt tittar på fotot av henne så är hennes röst helt synkad med hennes djupa ögon. Också de visar styrka med integrerad sårbarhet.
Hon är så tydlig med det hon vill förmedla och gör det så
systematiskt, genomtänkt och dramaturgiskt genialt. Det första vi får höra är
hennes unga jag, tonåringen, som fått i uppgift i skolan att göra ett
tiominuters sommarprat. Hon var en person med en stark inre kompass redan då.
Hennes röst då är mycket lik hennes röst nu. Och det är
samma brännheta fråga då som nu men då var det tiden ”före” och nu är det tiden
”efter”.
Hennes osentimentala och uppriktiga historia kopplas också
ihop med Sveriges lagar och synsätt och med andra länders.
Den här kvinnan borde skriva en bok. Vara ute och föreläsa. Och
fortsätta spela och sjunga såklart.