Foto: Mattias Ahlm
Den här tjejen känner vi igen från Tunna blå linjen - Amanda
Jansson. Lika bra som hon är i sitt skådespeleri, lika bra är hon på att i sitt
Sommar gestalta ambivalensen inför sina roller och prestationer.
När hon berättar om sin uppväxtort, Skärplinge, gör hon det
på ett sätt som borde dra turister dit för att kolla på denna femsekundersby. En
liten håla - men trygghet, lugn och social kontroll i generationer.
Hennes morfar tyckte att man inte skulle sticka ut men hon
har verkligen gått emot hans livsfilosofi. Hon bryter av.
Hon får krävande roller och hon gör dem inifrån sig själv
och det är väl därför det blir så bra. Hon talar också om närvaro i varje
scentagning, ärlighet inför skådespelarkollegor och regissör och styrkan i att dryfta
sina tankar.
Hon talar om sin första kärlek - TV:n. Den var hennes
fönster ut mot yttervärlden. Genom att granska scener från olika filmer och
serier lärde hon sig spännande och scentekniska tricks.
Det är inget omtumlande Sommar men väl så lyssningsbart.