Foto: Frida Klang
I detta Sommar ges sann kreativitet och omvälvande
tankebanor.
Sara-Vide Ericson är dagens Sommarvärd. Hon tar taktpinnen
med fast hand. Allt är fysiskt.
Hon beskriver sitt konstnärskap med liknelser, överraskande
metaforer. Allt går inifrån och ut. Kroppen. Färger. Garn. Känslor. Tunn hud. Och
vad är en skiss?
Hon har tempo. Är orädd. Låter frustrerad, provocerad. Ger
obehagliga scener. De är utmanande att lyssna på – antingen gillar man dem
eller inte. Själv är jag stundvis ambivalent.
Så talar hon om naturen som om den inte är god, om dess
drifter, likgiltighet, skuldlöshet och förvandling - som konsten och processen
i ateljén som inte går att förstå logiskt, den är i sin egen mystiska
tillblivelse.
Hon talar om gehör för färg, färgblandningens magi, om hur
målandet är som att äta utan tänder. Hon beskriver hur det var för henne till
sjöss när hon målade i en container på en isbrytare i ett par månader och hur
nya kopplingar då skapades i hjärnan. Jag tänker, hur många fler kan få plats?
Fotnot: Ett foto på Sommarprataren ska ha grönska i bakgrunden - det är min bestämda åsikt.