Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Han är rolig. Han är bra. Han är egen. Och man kan ana att
det är han själv som valt att ha blomsterkransen lite tufft på sned över sitt
underfundiga pannben. Han roar. Reflekterar. Vränger orden. Tydliggör dem.
Upprepar dem. Noterar dubbeltydningar. Han lyfter även sin födelsedag.
Bara hans ton, hans pratmelodi och svängningar får mig att
le.
Detta är Andreas T Olsson. Jag har alltid trott att han
själv lagt sig till med detta markerande T för att utkristallisera sitt namn
från vardagsmängden, men nej - han fick det tillägget framlyft av en lärarinna
i småskolan och har sedan dess behållit det.
Tyvärr har jag ännu inte sett honom på scen i realtid – men desto
fler av hans strålande insatser i olika teveserier – och kollar nu efter
biljetter på Soppteatern. Av hans Sommarpratsframförande kan jag bara ana hur
formidabel han är i verkligheten på scen med en monolog, eller för den delen i
dialog. Hans kreativa hjärna flödar över.
Detta är ett Sommar att njuta av, skratta med, reflektera över.