Kvinnan vädjar. Mannen lyssnar. Vrider sig på stolen när något blir för nära. Titta bort ibland, tittar ner i golvet, tittar ibland upp och möter kvinnans blick över bordet.
Hon måste få tala, få säga, få göra sig färdig att bli lämnad. Och kanske är det också hon som lämnar. Hennes vädjan skymmer hennes beslut. Men hon vill inte ha honom för evigt. Hon ber honom endast att stanna en tid. Tills barnet är fött. Hon talar från början till slut i den röda boken.
Här kunde historien slutat. Hon har talat färdigt. Sagt allt sitt och ända till punkt.
Men mannen då? Vad bär hans hjärta? Vart går hans väg? Och vad vill han säga innan han svarar på hennes vädjan? Vad vill han få sagt, nu när det är hans tur att tala ända till punkt?
Hon lyssnar på honom. Genom hela den blå boken. Det är han som berättar för henne om sitt liv. Det hon inte förut visste. Det han aldrig sagt.
Kvinnans bok. Mannens bok. En duologi. Böckerna hör ihop. Den första leder till den andra. Och den andra ger djup åt den första.
