Näsan. Detta fantastiska organ. Vilken luftfuktare. Inatt funkade min för första gången på nästan en vecka. Jag andades genom den hela natten. Tänk att det ska till att behöva bli sjuk för att riktigt ordentligt känna glädje och tacksamhet inför kroppsdelar som fungerar.
Näsan. Denna utskjutande del mitt i människans ansikte. Så personligt designad på oss var och en fast det egentligen bara är en startsträcka för luften till våra lungor och syre till resten av kroppen.
Näsan. Den som ibland blir lång, när man förväntat sig och längtat men inget blir. Eller den skinnklädda, som vi kvinnor ofta får höra om när vi hävdar vår rätt, vet vad vi vill eller bara säger ifrån på skarpen när det behövs.
I vilket fall, denna dag vill jag hylla näsan. Som i sin bästa kondition kan både fukta, rengöra och värmereglera luften. Tänk att den lilla snoken mitt i plytet ser till att vi tål både trettio graders kyla och trettio graders värme.
Jag säger bara Näsan. Man borde göra nåt fint för den. Piercing...?
