onsdag 18 juli 2018

...att hälsa på Helge på Ven igen

Någon vecka innan min ankomst ringer jag Helge, berättar vilka dagar jag planerar vara på ön o frågar på ett excelarkmässigt vis vilken dag det kan passa att jag hälsar på honom. Han svarar att det bara är att komma förbi vilken dag som helst. Han är hemma. Men, försöker jag, passar det bäst på en förmiddag eller eftermiddag? Och han säger igen att det spelar ingen roll, det är bara att komma förbi närsom. Han är hemma.

När båten når hamnen och jag sen går längs landsvägen känner jag så väl igen allt och strax skymtar Helges hus. Jag går förbi men vet att vi ses snart.

Cyklar dit dag två. Dörren står öppen, jag ropar Hallå! Han svarar inifrån teverummet, jag kliver på. Han är klädd i jeans och en vit- och rödrutig skjorta. Hej-kram som gamla vänner. Jag slår mig ner vid köksbordet o han bjuder på rosenhagtornslikör - den giftröda. God som tusan. Och Helges gaffelkakor.

Vi kopplar på direkt. Han synar mitt ansikte tvärs över bordet och konstaterar, precis som förra året: Du är lik din mor.