Jag fick en fråga om varför jag återvänder till Ljungby på det vis jag gör. Sökandet. När det hela verkar så avslutat.
Min bror flyttade i mina tidiga tonår. Min syster strax efter. Och mamma flyttade när jag var nitton. Själv stannade jag i ytterligare två år.
När jag tittar tillbaka på våra utflyttar och ifrånflyttandet från Ljungby ser jag att det inte finns några skarpa gränser eller tydliga datum. Det tydligaste är minnet av mitt eget flyttlass.
Jag packade en lånad pick-up, åkte halva vägen mot storstaden och hälsade på mamma på vägen och sov hos henne i Söderköping. Och nästa morgon fortsatte jag mot Stockholm och Saltsjö-Boo. Där skulle jag vara inneboende hos mormor och hennes man innan jag fick chans att bo i andrahand på allehanda ställen de första åren i huvudstaden.
Och själva Ljungby. Varför dessa återbesök när allt avslutades för så länge sen?
Men jag tycker inte det verkar ett dugg avslutat. Suddiga kanter. Inga riktiga hejdå. Inga tydliga sista kapitel. Det bara fejdade ut.
