Det var förra sommaren på Ven. Från tips, till tips, till tips följde jag vägen mot Helges hus. Hans dörr stod öppen och jag träffade honom redan ute på gården.
Jag presenterade mig, sade mina föräldrars namn, att vi bott på Kungsgården några år, att jag fått höra att han varit dräng där o kanske kunde minnas något. Han kom ihåg oss direkt. Denna åttioåttarige stadiga man med positivt nyfiken o varm blick bjöd in mig i sitt hus.
Vi satt i Helges kök. Han var ivrig o ville bjuda mig på något. Han tog fram sina hemmagjorda likörer. Det var likör på Syren, på Havtorn och på Rosenhagtorn. Den första var lila, den andra gulaktig och den tredje giftröd. Men jag förstod - Helge skulle inte förgifta mig. Så dukade han fram sina hembakta kakor. Gaffelkakor. Allt var gott o jag kände mig så välkommen.
Jag visade foto på mamma. Hon är sig lik, sa han. Han tyckte om henne. Sa att hon var en fin människa. Han berättade en del av vad han mindes. Vägde orden. Förstod att mitt möte med honom var viktigt.
