Jag har inte träffat min Mor på flera veckor. Hon tillhör riskgrupp genom främst sin ålder o följer strikt Anders Tegnells budskap från Folkhälsomyndigheten. Så vi avhåller oss från att träffas. Hennes ena barnbarn handlar åt henne, ställer utanför dörren, ringer på o flyttar sig en bit bort innan dörren öppnas.
Min Mor fattar att hon kan gå ut om hon håller avstånd. Hon går på promenader med sina vänner och hennes stavar gör per automatik att avståndet hålls. Hennes promenadkompisar är också medvetna och så lyckas de få en trevlig samvaro och ett samtal då o då utan att sitta tätt på ett fik o dricka kaffe.
Det är lätt att bli tankeförlamad när man inte kan umgås som vanligt. Men man kan ju ändå ha kontakt. Och FaceTime är hennes nya melodi.
Jag föreslår för henne att jag kommer till Norrtälje så vi kan ses en stund. Hon säger nej. Vi får inte umgås. Jag förtydligar. Vi ses på trottoaren, går en sväng o skiljs åt utan pussar o kramar. Hon blir glad o snart ska vi vandra en stund i solen.
