Jag brukar vara restriktiv med raffinerat socker. Jag talar om för mina vänner och bekanta att jag blir som bakfull av socker. Inte för jag nån gång i hela mitt liv varit bakfull men jag har ju sett andra bakfulla människor i min närhet under livets gång och ungefär så där som de sett ut - så brukar jag känna mig om jag haft en lång sockerfri period och sen plötsligt trycker i mig. Så restriktiv - det är ordet för mig.
Och att vara restriktiv i dessa tider är vad som krävs av oss alla, restriktiva i våra fysiska sociala kontakter. Jag är lydig o gör vad jag kan för att inte gå ut o hämta smitta o sen föra vidare. Men handla mat måste jag.
Och en lördag för några veckor sen i affären, när alla mina restriktionskrafter gick till corona, kände jag hur min kropp förde sig mot godishyllorna och en röst inom mig sa att situationen ändå kräääver...
Och sen dess ser jag till att alltid ha godis hemma. Jag trycker i mig metodiskt med jämna mellanrum över dygnet o hinner aldrig känna nån bakfylla.
