Vi sitter på eftermiddagsfikat och talar om coronaspridningen, riskerna och hur viktigt det är att försöka göra det man kan för att undvika smitta. Jag tappar helt motivationen att använda tunnelbanan när jag ska hem från jobbet. Jag bestämmer mig istället för att gå hela vägen från centralen till Gullmarsplan för att slippa stå tätt med andra människor och andas samma luft. Jag tänker unikt och klokt.
Jag går förbi Åhléns o tar sen Drottninggatan mot Gamla Stan. När jag närmar mig de röriga gatorna mot Slussens håll ser jag en böljande folkmassa och ett tu tre står jag mitt i den. Det är folk överallt. Horder av människor som kommer från flera håll och alla är på väg nånstans och alla möts vi i ett kaosartat Slussenområde utan chans att vända bort våra ansikten från varandra. Nu väntar vi på grönt. Står tätt och andas samma luft. Stela som skyltdockor. Ingen vill vara här.
Okej, jag tänkte klokt när jag planerade att slippa frottera mig i tunnelbanan. Men så unikt tänkt var det då inte.
