…Roland Pöntinen - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Han är sist ut i Sommar - Roland Pöntinen - sist men inte minst.

Han pratar avspänt med en mellanmörk röst som har ett ljust stråk av heshet. Behaglig att lyssna på.

Han är ganska lågmäld, spränger in klassisk musik emellan pratet, filosoferar under vissa avsnitt.

Han berättar om dåtidens musikskola för barn och om hur han, som många andra svenska musiker, lärde sig att stå på scen i frikyrkan.

Han berättar varmt om sin pianolärare, Gunnar Hallhagen, som han hade både i barndomen och på Musikhögskolan i Stockholm. Hallhagen uppmuntrade sina studenter att dyka ner i litteratur och att filosofera och diskutera livsåskådningar. Hans studenter blev egna musiker med egen stil.

Pianot blev Roland Pöntinens passion. Och Hallhagen krävde ett skapande i musiken. Det skulle vara som poesi. Eller som ett drama. Vad som - bara det grep tag.

Och så tänker jag om detta Sommar. Ge mig poesi. Eller drama. Vad som - bara det griper tag.

Men nej, inget tar tag. Men det var intressant att höra hans Sommar ändå.

…Ella Carlsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en stadig röst. Det känns bra. Hon är trots allt den första människan som klivit ut på planeten Mars, ja, alltså först med att kliva ut i det simulerade Mars-landskapet i Utah.

Ella Carlsson, Rymdstyrelsens generaldirektör, är inte den första i sommar att tala om rymden. Jag tänker, vad nu? Räcker det inte med våra utmaningar här? Men någon ska ju tänka utanför boxen. Det gör Ella.

Hon kopplar samman vardagliga situationer med tidsstämplar från satelliter – som elförsörjning och banktransaktioner. Säger att rymden är en del av vår vardag. Jag inser att hon har rätt. Satelliterna i våra liv.

Hennes intresse för rymden startade med Star Wars-filmerna. Kombinerat med mentala träningar inför sina skridskotävlingar lade de grunden för hennes yrkeskarriär.

Hon gjorde lumpen som ensam tjej, blev officer och gick sen civilingenjörsutbildning i rymdteknik. Ovanlig kvinna.

Hon blev helt såld på den röda planeten Mars. Det är hon fortfarande. Man skulle unna henne att ta det första klivet där.

…Aya Kanbar - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en mörk, lugn och svävande röst. Talar om sin kärlek till Örebro och kulturen. Trösklar i livet.

Hon är en hyllad poet, debuterade som sextonåring - Aya Kanbar - och vann pris för sin diktsamling Hyperverklighet, kom sen ut med Aftongata.

Under nästan hela sitt Sommar vandrar hon i diket, som många andra författare som Sommarpratar, hon läser och dramatiserar sitt eget manus med starka inandningar och många pauseringar. Ibland glimmar det till och hon pratar naturligt, men bara ibland. Kanske är det svårt att tala naturligt utifrån ett manus som man skrivit i tysthet. Som lyssnare får man fokusera på innehållet. Hennes berättande vittnar om att hon troligen är perfekt för att läsa sina egna poem högt. Hon har bra taktkänsla, bra diktkänsla och bra läsröst.

Hon har så småningom ett långt och intensivt kärleksavsnitt om Stockholms gator, caféer, närliggande naturreservat och tunnelbanestationer. Och ovanpå det fördjupar hon sig i människans doftsinne och vad olika doftminnen kan ge.

…Isabelle Haak - Sommar i P1

Foto: Lina Arvidsson

Isabelle Haak, tjugosex år och volleybollproffs i italienska ligan.

Hon har unga starka stämband, aktivt tryck från lungorna och rösten är inte ljus och inte mörk bara tydlig och klar mitt i sin milda skånska.

Detta är en tjej som älskar volleyboll och som redan som fjortonåring började spela med klubbens elitlag. Hennes position var högerspiker och hon servade aggressivt, hoppade högt och anföll hårt.

Hon ville utvecklas snabbt och det gjorde hon. Hon flyttade runt mellan olika klubbar i Europa. I början spelade hon i ren och pur glädje men med åren blev spelet fyllt av mer konskevenstänk.

En central figur i hennes framgångar är modern som letat klubbar, brutit upp, flyttat med.

Trots sin långa erfarenhet av sin sport är hon ung och har hon färska barn- och ungdomsminnen om exempelvis hur det var att dela rum med sin syster och hur det var att köra bil för första gången efter att ha fått körkort.

Ett informativt Sommar om volleyboll, inget direkt som skaver – och för mig, inget som tar tag.

…Mikael Wiehe - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Se, så fin han är.

Men varför har han inte kransen på huvudet? Han har ju ändå fått välja blommorna själv. Kanske har han det så djupt i sig, att inte göra som alla andra. Att bryta av.

Den ständiga politikern, ifrågasättaren och sanningssägaren. Den modige.

Mikael Wiehe, som jag växte upp med från morgon till kväll ur stereons högtalare, hans fina röst - både den fysiska och den röst hans budskap bringar.

Hans stadiga stämma vittnar inte alls om att han snart är åttio.

Det är ett vackert och lågmält Sommar. Hans tillbakablickar på hur sångerna skrevs, hur de framfördes och hur viktigt det var för Hoola Bandoola att inte spelas på Svensktoppen.

Så hans samarbete med, och kärlek till, Björn Afzelius. Och hans viktiga uppgift att spela och sjunga på Björns begravning.

Det är till åren en åldrad man som gör sitt Sommar, men det hörs inte på rösten, det syns inte på fotot och i sitt budskap är han lika fräsch och ung som han var när han startade.

Han är en ikon. Han är unik. Han är en fredsbärare.

…Clas Svahn - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har mörk och bomullsbullig röst - Clas Svahn - journalist och expert på oidentifierade flygande objekt.

Redan som tonåring ägnade han sig åt amatörastronomi och startade även en lokal UFO-förening där han och andra dedikerade låg på garagetak och tittade på himlavalvet, lärde sig om stjärnbilder och registrerade allt som fick dem att undra.

Idag är han ordförande i UFO Sverige och ansvarar för världens största arkiv om det oförklarade. Stjärnhimlen kan han på sina fem fingrar.

Han talar om paranormala fenomen, vittnespsykologi och om en tid utan internet och sociala medier då man fortfarande trodde på allt som stod i tidningar. Han talar också om var vi idag hämtar information och vad vi väljer som vår ledstjärna. Vissa tror att jorden är platt, att rymdfärder aldrig genomförts och att jorden har som en genomskinlig kupa över sig och att det inte går att komma utanför.

I all sin kunskap om rymden är han alltifrån tvärsäker och är en stadigt nyfiken, intresserad och undersökande person.

…Lotta Klemming - Sommar i P1

 
Foto: Meddi

Ett vackert Sommar med djup, både i känslor och hav.

De flesta Sommarpratare har en grönskande bakgrund men inte Lotta Klemming - hon har havet.

Hennes exceptionellt ovanliga yrke är att fiska vilda ostron. Hon plockar dem för hand, sommar som vinter, i lugna vatten och i storm. Djupt i havet hon finner ro och kommer till sig själv, känner vördnad inför livet på havets botten - de vilda ostronens renande kraft.

Att ha ett vanligt yrke känns helt plötsligt totalt instängt när man hör om årsväxlingar i havet, temperaturväxlingar, solstrålarnas glittrande ljus genom vattnet, vågors svall.

Redan från första stavelsen hörs rösten tonad av motad gråt. Inget snyft eller ”tycka synd om”, det hörs bara att hon talar inifrån, vågar vara sårbar. Det är äkta känslor, klara tankar, ett rakt och öppet berättande. Som i många andras Sommar är det motgångar och sorg som till slut vänts till något meningsfullt och vackert.

Och vacker är hon i den sommarkrans hon valt, en kraftig och frodig med mycket liv i.

…Britt Ekland - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Haha, hon är ju jätterolig när hon berättar!

Och slutet är precis vad man kunde vänta sig om man hade hunnit tänka på slutet innan det kom.

Men de första minuterna tänker jag skeptiskt, vad är det här för dravel och hur ska jag orka igenom? I sin inledning låter hon som en överentusiastisk sagoberättande tant som samlar en grupp barn och säger "Kom här, så ska ni få höra”.

Men döm om min förvåning. Det går inte många minuter förrän hon fångat mig.

Denna energiska kvinna - Britt Ekland - förstasidesstoff under många år, både för sina skådespelarroller och för sina män.

Vilken otur hon hade, medsvept av rika knösar med obehagligt kontrollbehov.

I unga dagar ville hon vara en ”fin flicka” men det passade inte hennes temperament. Hon var alldeles för självständig, äventyrslysten och het i männens blickar.

I programmet blandar hon musik från Povel Ramel till Rod Stewart.

Helt klart ett Sommar värt att lyssna på. Och så begrunda tidens utveckling både vad det gäller pälskläder och Metoo.

Vilken resa.

…Jonna Sundling - Sommar i P1

Foto: Darren Hamlin

Detta är Sveriges Queen of Sprint - Jonna Sundling - mångfaldig guldmedaljör på skidor.

Lika ung som hon ser ut, lika ung är hennes röst men med en viss skrovlighet - inte som barken på en ek, mer näverlik. Hon är tydlig i sitt språk, medveten och framåtriktad.

Hon talar om olika lopp, mästerskap, vinster, förluster och andra utmaningar.

Det är intressant att höra om hur hon tänker om sina prestationer. Hon har fokus på prestation framför resultat. Det är hennes nyckel till själva resultaten. Det är verkligen värt att lyssna på. Hon handlar inifrån och ut.

Ytterligare är det intressant med hennes reflektioner kring egenskapen ”vinnarskalle”.

Själv har jag alltid hävdat att en vinnarskalle inte nödvändigtvis behöver vara en dålig förlorare. I diskussioner har jag fått mothugg av andra som hävdat att vinnarskalle och dålig förlorar-mentalitet går hand i hand - att det måste vara så.

Men idag, efter att ha lyssnat på Jonna Sundling, tycker jag mig äntligen ha fått stöd för mitt eget resonemang.

…Per Persson - Sommar i P1

 
Foto: Frida Klang

Per Persson - sångaren och basisten i sitt band Perssons Pack.

Han börjar med en glad röst, inte käck och klämmig, utan grundglad. Och ibland faller det in en rullande skrattpuff över en stavelse eller två. Gemytligt med hans dialekt.

Hans Sommar startar fint om musikens värld och om vardagliga ting.

Det är historier om Hälsingland, Stockholm och vänskaper. Han säger att han är konflikträdd men när det väl gäller ryter han ifrån - och åker på stryk varje gång.

Sen berättar han om turnerandet, festandet och var allt detta festande slutade för honom. Han blev sjuk, miste körkortet och misskötte sitt musikerjobb. Slösade pengar, slösade bort förtroende i nära relationer och slösade mycket av sitt liv på alkoholen.

Han framställer sig som snäll men det är ju en vanlig självbild hos många alkoholister - att de är snälla bara för att de inte blir arga och våldsamma vid fylla. Det blir tradigt att lyssna på.

Programmet följer samma linje som festandet - det börjar roligt och sen går det bara utför.

…Julia Ravanis - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Äntligen.

Detta är en författare som pratar naturligt, långt ifrån bokinläsarrösten och det är befriande efter en del andra författare denna sommar som inte hittat fram i sin egen röst. Sin vanliga.

Men det gör hon - Julia Ravanis - teknikhistoriker och författare. Hon är både filosofisk och intellektuell.

Hon har en mellanröst, kanske både ljus och mörk, och med sympatisk skrovlighet. Den är skön att lyssna på.

Hon pratar om matematik, sannolikhet, verklighet. Allt som kan mätas, allt som kan beräknas, allt som kan listas ut med hjälp av siffror och modeller. Det är positiva tal och negativa tal, matematikens starka och sköra.

Och så det andra sköra, i hennes inre, brodern som tog sitt liv. Hon berättar mycket om honom, Daniel, och talar om sin sorg och svarta hål i rymden, gravitationen och tunga himlakroppar där tiden går långsamt.

Så kärleken, när det orimliga blir rimligt, när snöflingor kan förevigas, det jordiska, det gudomliga, och frågan om vad man i kärleken kan förlåta och fördra.

…Malin Eckerman - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Jag vet inte.

Först ett intressant anslag. Sen känns det som om hon slår in många öppna dörrar. Hon läser upp sina insikter som små uppmaningar kring hur man borde tänka och leva.

Malin Eckerman - en driftig kvinna. Hon är bokhandlaren i Lycksele som startade sin nya bana, utan att veta det då, genom att leda striden för att få ha kvar den stora arbetsplatsen Skatteverket på orten.

Men detta Sommar gör tyvärr att jag kommer på mig själv med att himla med ögonen av pretto-genans inför klyschor och förklädnader av uttryck som tycks ämnade att uppfattas som hämtade ur djupet.

Hon vill vara djup och jag tror henne verkligen att hon jobbat med att möta sig själv, hon är säkert djupare än hon låter, men det är något i framförandet som liksom är utanpå.

Ändå, hennes första sekvens som handlar om kampen för att behålla Skatteverket på orten, den tror jag alla kan ta till sig som ett hopp om att det lönar sig att protestera. Och just det, att människor går samman - det är en ofta underskattad kraft.

…Bo Ekman - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han ser så fin ut och har massor att säga.

Här hör vi bas och knarr på en och samma gång. Knarret kommer naturligt av att elasticiteten i stämbanden minskar med åldern. Och basen får mig att fantisera att han är släkt med Rickard Wolff.

Bo Ekman talar och han har en fyndig inledning - ett direkt tilltal till den enskilde och en global blick på människa och natur.

Ordhastigheten är nog den lägsta denna sommar. Det gör att allt hörs tydligt och budskapet är klart. Det är ”fara å färde” vad det gäller vår planet, vårt klimat och vår framtid. Han har en annan vokabulär än många tidigare Sommarpratare och det friskar upp.

Tyvärr låter han så många andra röster ta plats i programmet och det blir inte den där sköna sammanhängande väven som ibland vajar i vinden när en Sommarpratare djuplodar och bär fram sina tankar som en gåva till lyssnarna.

Jag gillar vanligtvis när ordflödet inte är överdrivet snabbt. Men det dröjer bara en tredjedel in i programmet innan jag ändrar speeden till ett komma fem.

…Rissa Seidou - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Ett vackert foto på en vacker polis.

Först själva utseendet och auran. Men sedan i programmet stämmer beskrivningen också på hennes personlighet och hållning. Cool kvinna.

Rissa Seidou - polis i Stockholms mest utsatta område, trebarnsmamma och en av frontfigurerna i dokumentären ”Poliserna i våldsvågen”.

Hon har en kraftfull röst med ett speciellt tonfall. Om du tänker dig att någon lite uppfordrande, bestämt och förvånat på samma gång skulle säga ”Eeey!” då är det den vibrationen som ligger som en vibrerande tross i berättandet.

Meningarna är grammatiskt riktiga i ordföljd. Något r, s eller t faller bort ibland. Och ovanpå sitt svenska ordförråd bultar det till då och då med en släng av orten-accent. Det är levande.

Budskapet i hennes Sommar är ”Barn ska vara barn, inte några jävla soldater”. Drivkraften är att rädda barn från att hamna i kriminalitet.

Hon ser ungdomar i grov brottslighet på nära håll, har varit på många ungas begravningar och hon ger inte upp. Men allt kräver hårt arbete.

…Axel Åhman - Sommar i P1

 
Foto: Annika Berglund

När de uppenbarade sig var vi nog många som trodde att de var ett gäng medelålders män som ville testa att ploja på scen. Men de har musicerat i över femton år. Trion Kaj, en säker sådan sen högstadiet. Säker i sina inbördes relationer, men aldrig säkra eller ens intresserade av någon musikkarriär.

En av de tre - Axel Åhman – vilken rolig kille.

Temperamentet verkar han född med, influerad av svenskar men helt finsk.

Hans stadiga dialekt gör att köksbordet blir tjöcksbårdet och språkbruket gör ett stenkast bort till ett stövelkast bort. Österbotten och Västerbotten reds ut.

Inom de första tio minuterna har jag skrattat högt. Hans referenser - gud så härligt med någon som är rakt på utan ursäkt.

Han är okonstlad men inte simpel. Hans Sommar är livsglädje, realism och allt utom högtravande - grundad i sitt finska och inte beroende av högintensiva paroxysmala dopaminkickar. Har aldrig strävat efter kändisskap. Och han är så på pricken när han härmar rikssvenska.

När han berättar om sin farmors stuga långt ut på den finländska landsbygden känner jag ett sug till skogarna. Gammelskogen som jag har trettio centimeter från min balkong är visserligen skog, men landet med lantluft lockar.

…Karolina Ramqvist - Sommar i P1

 
Foto: Annika Berglund

Hon har ju en helt fantastisk röst. Mörk, rund och mjuk som en vinröd plyschfåtölj att sjunka ner i. Att omfamnas av. Man vill bara sitta där och vara. Sitta kvar. Få mera.

Karolina Ramqvist. En författare. En riktig berättarröst.

Jag ska alldeles strax lyfta något som jag inte gillar till hundra procent. Men först måste jag säga att hon är den första Sommarprataren som väckt lusten hos mig att närma mig författarskapet igen.

Jag håller inte med om allt hon säger men a t t hon säger det, att hon dryftar alla sina funderingar kring författarskapet, det gillar jag. Tveksamheten, men ändå - det inre som måste ut. Man vet inte vad. Man ser det växa och bli till. Från tomt papper till fyllt.

Det jag har svårt för är att hon använder bokläsarrösten. Innehållet ter sig personligt, ja nästan privat, men ändå är det som om hon läser ur en bok om sina tankar i stället för att ge dem.

Men efter halva sitt Sommar, äntligen, blir talet annorlunda – och kanske till den grad att man når in till henne.

…Margrethe Vestager - Sommar i P1

 
Foto: Lina Arvidsson

Donald Trump gillar henne inte och då förstår vi att hon är bra för världen.

Hon är ekonom, före detta EU-kommissionär – Margrethe Vestager – har tagit stora beslut inom EU, vågat stå upp emot Google och Apple.

Jag ser i mitt flöde att en recensent kallar detta Sommar "förlamande tråkigt".

Ändå lägger Margrethe etthundrafyrtio miljarder svenska kronor som en cliffhanger. Hon talar om demokrati, skattesmitare och den privata data som vi läcker genom att använda oss av sociala medier, och internet i stort. Alla algoritmer som vi tillåter.

Vi betalar med vår tid, vår uppmärksamhet och våra önskningar.

Men visst blir jag besviken när hon säger att hon använt sig av artificiell intelligens. Hon har skrivit de olika avsnitten i sitt Sommar men sen låtit den icke levande tjänsten formge det hela. Så dött.

Det var väl just det som recensenten identifierade på ett tidigt stadium. Jag grämer mig att inte jag gjorde det. Men det var väl för själva fakta i programmet och jag gillar hennes danska accent.

…Fatima Jelassi - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hennes unga ansikte med oförstörd hy gör att jag blir förvånad när hon börjar prata. Rösten är mycket mörkare än jag förväntar mig. Efter att ha hört hela hennes Sommar kommer jag att tänka på att kvinnor ofta får mörkare röst efter att ha burit ett barn. Och jag tänker att denna tjugosjuåriga kvinna har tvingats bära ett barn i hela sitt liv - sig själv.

Detta är Fatima Jelassi. Hon är rappare, konstnär och maskrosbarn.

Hennes berättelse tar andan ur en. Och sättet hon talar på ger mig bilden av ett tåg med korta hoptryckta knubbiga tågvagnar som snabbt går på rälsen framåt. Bra ordflöde och bra språk. Och som smockor i magen.

Det är tradition att Sommarpratarna får välja blommor till sin egen sommarkrans. Hon bär maskrosor i sin. Inte som en offerkofta. Nej, som en hyllning till livet. Inget hindrar en maskros. Den tar sig genom asfalt. Det är inte romantik. Det är livskraft.

Och kvar efter programmet finns en undran, hur kunde hon och hennes syster inte få den hjälp de borde fått?

…Lars Svendsen - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

När man tittar på hans ansikte och hör honom tala inser man att hans framtoning passar precist ihop med rösten. Mjuk och behaglig. Inte svag.

Han har en sjungande klang i sin norska accent - Lars Svendsen - filosof och författare.

Han talar om hoppet, hur det påverkar oss att ha det eller ge upp det.

Jag penetrerade mitt eget eventuella hopp under tre års tid när jag skrev Brodersbrevet och nu när Lars Svendsen tar sig an hoppet från olika håll ger det mig ro. I grunden är det bra att hoppas. Men han citerar också en cancersjuk amerikansk författare med "Jag hatar hopp" och jag förstår vad hon menar. Hoppet är inte alltid en vän. Det kan vara övermäktigt krävande.

Det finns tid för att hoppas. Det finns tid för att ge upp hoppet.

I sitt Sommar talar han om sin pappas sjukdom och hur de tillsammans hoppas. Han varvar det personliga med det filosofiska och trots sina många böcker och sin djupa kunskap finns det inte tillstymmelse till besserwisserhet. Han står här på marken och talar med oss.

…Maryam Moghaddan - Sommar i P1

 
Foto: Behtash Sanaeeha

Ett mycket fint Sommar.

Hon låter så ung på rösten. Men tyngd av allt hon sett och hört.

Flera gånger i början av programmet suckar hon djupt när hon berättat ännu en sanning.

Hon är väldigt vältalig, har ett stort och ordnat ordförråd, denna svensk-iranska manusförfattare och filmregissör - Maryam Moghaddam.

Detta Sommar är inspelat i Teheran och är skickat till Sverige i smyg. Hon har fått en villkorlig dom, som hon överklagat, för sin senaste film ”En liten bit av kakan”. Den måste jag se.

Det hon berättar om filmskapande i Iran är helt obegripligt. Och även berättandet om vardagen och livsvillkoren där. Lever vi inte år tjugohundratjugofem?

Hon talar om Mahsa Aminis död och rörelsen ”Kvinna, Liv, Frihet”. Hon talar också om sin pappa som blev avrättad. Hon berättar om sin mamma, sin syster, sin bror. Det är kärlek och saknad. Ändå blicken framåt.

Hon lever farligt med sina filmer i Iran. De visar iraniers önskningar. Hon vägrar censur och lögner.

Hon är orädd och hon låter sanningen kosta.

…Henrik Berggren - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm

Tjugosju år gammal och nygift har han skaffat sig sitt första mål, att bli historiker.

Han har en levande röst med bra tryck i - Henrik Berggren - som studerade i USA men sen till mångas förvåning återvände till Sverige.

Han går snabbt fram i sitt Sommar och spänner över vida fält, pratar om Barbro Alving som krigsrapporterade, Hitler, Stalin, NATO, EU, att Sverige var ett av världens mest tidningsläsande länder under nittonhundratalet, hur han som liten drömde om att bli journalist, hur han sen jobbade på Dagens Nyheter, berättar om Huckleberry Finn och Pippi Långstrump, individuell självständighet kontra kollektiv trygghet, Olof Palme som ung, Trump som attackerar de amerikanska elituniversiteten och Harvard som hoppfullt står emot.

Det är ett övermättat program. Späckat med historia, författarkunskaper och anekdoter och den intensiva rösten tar till slut musten ur mig.

Han Sommar känns spretigt men han ter sig ha listat ut allt noga utifrån den röda tråd varifrån allt presenteras.

…Lennart Jähkel - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här kan inte bli fel, tänker jag när jag trycker på play för att höra dagens Sommarprat – med Lennart Jähkel.

Det är så klart fräscht från allra första början. Hans härliga röst. Hans tonalitet. Hans avslappnade sätt att tala till oss. Äntligen en skådespelare som inte går in i karaktär. Han är bara sig själv. Han berättar lättsamt och han talar om lek. Barnets lek.

Om man gillar honom som skådespelare kommer man gilla hans Sommar. Det är ju alltid intressant att få lära känna själva människan bakom en massa olika karaktärer som de spelat. Och speciellt intressant är det att höra honom berätta hur han hittade fram, hittade sina anletsdrag, till den spännande rollen som Leif Bäckström i Jägarna.

Och tänk att han fick söka scenskolan hela en, två, tre och fyra gånger innan han kom in. Han lärde sig att förstå varför han sa det han sa och lärde sig också att skapa bilder för det han sa.

Han avslutar sitt Sommar med att återkoppla till barnets lek och har nu landat i leken som vuxen.

…Zeina Mourtada - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Ett vackert och sorgligt Sommar.

Hon hade kunnat gå på om matblogggen, sina kokböcker och arbetet som teve-kock. Men hennes fokus är sorgen efter brodern, den tysta familjen, känslorna som inte fick ord och hur maten kom att bli hennes viktiga vardag.

Zeina Moutada ger sin röst för dem som inte kan uttrycka sig om svåra saker i den egna familjen. Man är tyst för att inte låta floden välla fram. Tyst för att inte påminna om det som gör ont.

En människa som själv avslutar sitt liv lämnar så många som står ensamma kvar. Sorgen har olika ansikten. Antingen kapslas den in eller bearbetas. Och bearbetningen kan ske i princip på vilket sätt som helst. För Zeina blev det maten.

Hon ramar in sitt Sommar med att berätta om irritationsmoment mellan henne och brodern medan han levde och om alla självanklagelser hon hade när han tagit sitt liv.

Slutet, de sista minuterna av programmet, blir en fin i hopknytning om vågorna av frågor och saknad. Den som inte känner tårarna komma då är förmodligen en sten.

…Carl Folke - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Detta Sommar tar tag i mig direkt.

Han börjar poetiskt med ofullständiga meningar. Går sen över i mer berättande.

Han låter lite torr men är vältalig och fyndig - Carl Folke - mannen och forskaren som fascineras av vår planet.

Att höra honom berätta om jorden och himlen, mikroorganismer och växter, djur och människor - ja allt i biosfären - kan nog göra vem som helst religiös. Eller åtminstone lycklig.

Men hans pratmelodi är entonig och med partier av stackato – ja, det låter som en sjörapport. Och man kan nästan tro att han skrivit ett manus, låtit AI både memorera hans röst och tala in Sommarpratet. Avslutet i varje avsnitt är några tiondels sekunder för rumphugget för att låta naturligt.

Men innehållet är mäktigt. Allvarligt och hoppfullt. Han pratar snabbt. Allt är intressant.

Resiliens.

Förmågan att återhämta sig och anpassa sig. Jordens förmåga. Naturens förmåga. Och människans.

Jag tänker att livet är ett mirakel. Och kanske är det som han säger, att verkligheten doftar syren.

…Gina Dirawi - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här är ett bra Sommar.

Hon har tyngd. Hon har språket. Nöjer sig inte med att nästan nå fram. Hon borrar sig ner i det som ska borras. Vet vad hon vill säga.

Gina Dirawi - ett stjärnskott på Sommarhimlen.

Men under de första minuterna häpnar jag över hennes stupida sätt att söka sanningen. Sen uppräkningen av allt hon gjort och skaffat sig för att få inre ro. Hur knäppa grejer kan en människa utsätta sig för, för att nå in i sig själv? Jag tvivlar på att jag kommer orka höra hela programmet om resten ska ha samma stil som inledningen. Tänker att det är ett riktigt new age-dravel.

Men sen förstår jag, inledningen är viktig för att man sen ska ta till sig resten av resan.

Hon är en riktig sökare, berättar om hur hon lagt kraft, tid och pengar på att hitta rätt. Hon kom till en punkt där hon behövde gud, "Old school gud" som hon säger.

Och det som började som ett desperat sökande blir sen en både andlig, mänsklig, och universellt politisk resa. Det blir många insikter.

Klokskap. Mognad. Mod.

…Anders Eriksson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Rosa bussarnas upphovsman, här är han - Anders Eriksson.
Historien om hur allt startade måste man höra själv.

En riktig entreprenör har han varit sedan barndomen. Han såg varje tillfälle till att tjäna pengar, det var majblommor och snöskottning och restaurangdricks.

Han säger tidigt i programmet att han fått adhd-antydningar många gånger om sin företagsamhet och sina idéer. Han är mycket tydlig med att om han fick välja mellan att vara som han är eller en mer sansad person så väljer han det första.

Han har haft roligt. Och många har haft roligt ihop med honom.

Han spelar många rockiga låtar i sitt Sommar och man kan ana att det är så det låter inom honom. Energi som bara måste ut. Han verkar också vara en person som helt okomplicerat skapar kontakt med andra människor på helt oväntade sätt.

Energin tar inte slut. Han är över åttio år och gör plankan, går på lina, cyklar baklänges och använder sina romerska ringar varje dag.

Han ser inga hinder och inga siffror i passet bestämmer hans ålder.

…Christina Nilsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Redan inom de första minuterna har hon använt uttryck som "trollbunden", "magi", "underbart", "sagolikt", "inbjudande dramatiskt" och "som godis från himlen".

Detta är Christina Nilsson - operasångerska. Och uttrycken ovan är hennes beskrivande ord från en omvälvande upplevelse som hon hade då hon bara var sex år.

Hon har ett härligt och välartikulerat språk och en frisk och tydlig skånska.

När hon var sexton år förväntade sig föräldrarna att hon skulle gå samhällsvetenskaplig linje och när hon själv ville studera opera i Stockholm fick hon till svar av sin mor: ”Absolut ente!”

Det är en fröjd att höra henne imitera olika lärare, skolkompisar och andra hon stött på genom sitt operaliv. Och kul när hon berättar om sin Aha-upplevelse - att man kan lära sig att sjunga efter noter.

Sedan blandar hon kärlek till systern med sorgen efter brodern och den uteblivna sorgebearbetningen hos föräldrarna och hennes försök att ställa allt tillrätta - och återkommande i berättelsen lyser höga C.

…Yvonne Hirdman - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här är en kvinna med stort K, kvinnohistoriker och författare som hon är - Yvonne Hirdman. Undrar hur många gånger hon blivit skämtad med över att hennes efternamn slutar på man och inte på kvinna.

Snygg är hon, kunnig till max och hennes röst är kraftfull och lugn och melodisk.

Hon är riktigt rolig att lyssna på. Helt oväntat kommer någon svordom eller något grovt ord då och då, men inte för att visa sig tuff utan för att det är just de orden som passar i sammanhanget.

Hon är uppvuxen under efterkrigstiden och berättar om både personlig och samhällsmässig utveckling. Varför har kvinnor alltid spelat den maktlösa rollen och varför var, och är, kvinnor förtryckta och underordnade? Detta var den heta frågan.

Hon beskriver sin kvinnoforskning och sina föreläsningar om ”genussystemet”. Om sociala konstruktioner. Hon lyfter manligt, kvinnligt, mänskligt. Några ord om queer. Och om den så kallade ”hederskulturen” där flickor och kvinnor just i denna stund förtrycks.

Kampen är aldrig över.

…Thomas Stenström - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Förbryllad sätter jag mig för att skriva tusen tecken till dagens Sommarpratare. Ända sen midsommardagen har jag mer eller mindre haft en diffus känsla.

Vi borde göra det vi är bäst på. Inte lägga energin på sidospår. I stället göra det vi ska.

Det är dags för Thomas Stenström.

Jag brukar nynna med till vissa av hans låtar där jag gillar hans musik, text, rytm och gung. Det är där han är som bäst.

Jag vill inte racka ner på andra, alla kämpar med sitt, och jag lägger gärna mina negativa tankar på mig själv – det är jag som är för trött. För gammal. Inte förstår.

Men – var det inte bättre förr? Eller är jag en annan?

Thomas lägger stor tid på rapportberättelser. Ibland glimmar det till kring ilska. Men först under de sista tio minuterna hittar han in i sig själv. Och då – först då - ger det mer.

Jag skulle kunna låta bli att lyssna men det är mitt självpålagda jobb att skriva tusen tecken till varje Sommar. Då måste jag också lyssna. Men jag borde göra det jag är bäst på. Skriva ur något eget.

…Lotta Engberg - Sommar i P1

 
Foto: Meddi

Ja, hon är ju folkkär och folklig och van att underhålla, Lotta Engberg, och gör så ett folkligt Sommar och berättar anekdoter som vem som helst kan tycka är nog så goda för en stund. Men det kan också vara tröttande med fiberfattigt.

Missförstå mig inte. Jag tycker att hon är proffsig i sina teveprogram, lagom avspänd och helt osnobbig. Och det är väl just det som betecknar en folkkär person. Någon som inte stöter sig med andra.

Det är fint att höra om hur hennes pappa var hennes idol. Tudelat att höra om hur hennes farfar botade hennes hicka. Sen är det Nils-Petter som är både mormors farfars farfar och morfars farfars farfar och ännu fler ”mormors”, ”morfars” och ”farfars” - det är svårt att hänga med och det enda som kan konstateras är att ingen farmor fanns.

Hennes inställning till livet är att inte gråta över gammalt utan vara i nuet och blicka framåt. Hon vill lösa problem och hantera situationer och nu har hon hanterat sin uppgift i sommarens Sommar - bjudit på ett Mariekex.

…Kateryna Kisten - Sommar i P1

 
Foto: Alexander Donka

Hennes Sommar börjar i Kiev då hon frågade sig själv vad hon skulle kunna säga till oss som bara vill njuta av sommaren och leva. Själv ville hon bara överleva.

Kateryna Kisten – ukrainsk komiker och skådespelare.

I sitt hemland har hon blivit kallad humordrottning. Själv har hon inte skrattat ordentligt en enda gång sen kriget kom.

Detta är en röst inifrån det vi bara läser om. Kriget i Ukraina, de barn som mist sina liv och förstörda hus som behöver renoveras.

Hon talar också om filmproduktion och den livsviktiga humorn som stötdämpare i det svåra. Teatern är hennes familj, rollerna hennes barn. Hon verkar härligt halvgalen i sina framträdanden framför kameran. I serien Folkets tjänare spelar hon syster till Volodymyr Zelenskyj – ja, den Zelenskyj som sedan blev Ukrainas president.

Hon hyllar friheten i Sverige och är så tacksam till de svenska personer som har hjälpt henne till ett nytt liv här.

Här har hon lärt sig om punktlighet, undvikande av konflikter och det svenska språket såklart.

…Robin Olovsson - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Det här är en kille som älskar historia – Robin Olovsson.

Han är historielärare, har en historiepodd och är författare. Han har skrivit boken Norrlands historia - Dimmans land och snart kommer han ut med efterföljaren Norrlands historia - Framtidens land.

Hans Sommar handlar om hur den norrländska historien hamnat i skymundan trots att Norrland utgör mer än halva Sverige. Och hans fasta övertygelse är att ett samhälle som inte har kännedom om sin historia är som en människa utan minne. Han talar om historiemedvetande.

Han växte upp i Arvidsjaur, på en plats där det inte fanns särskilt hög framtidstro och han gick med en känsla av att livet fanns någon annanstans. Och så småningom blev den norrländska historien han stora intresse och jobb.

I sitt Sommar berättar han om berg och gruvor, utgrävningar, näs, älvar, vattenfall, laxfiske - och massa annat.

I slutet gör han en personlig utvikning om sin idol, med vilken musik han tröstar sig med och ger en rad exempel som vittnar om synkronisering.

…Hans Grundberg - Sommar i P1

 
Foto: Annika Berglund

Detta Sommar handlar om att vara fredsmäklare i väpnade konflikter. Det är Hans Grundberg som talar – FN-diplomat och en ständig konfliktlösare.

Hans jobb verkar nästintill omöjligt och han talar om utmaningen att snubbla sig fram från det ena misslyckandet till det andra utan att tappa drivet och hoppet om Eldupphör. Hans arbete kräver empati, förståelse, kulturkunskap, pedagogik, inväntande, tålamod och att han själv ska uppfattas som pålitlig.

Det är intressant att få komma bakom dörrarna till detta gedigna arbete som utförs under lång tid och i tysthet. Han pratar om att verkligen lyssna, att det inte räcker med uppmärksamhet. Han vittnar om djup människokännedom och har lärt sig så kallad svandiplomati – att simma frenetiskt under ytan och samtidigt hålla huvudet stadigt.

Han nämner ett möte på våning 38 i FN-skrapan. Hisnande högt, tänker jag.

Men än mer hisnande är det att lilla landet Sverige kan spela stor roll på internationell nivå. Sverige som är byggt på lagar och inte våld.

…Ida Engvoll - Sommar i P1

 
Foto: Frida Klang

Äntligen, tänker jag. En person med landad röst. Hon är i sig själv. Talar från ett inre rum. Vilket vackert språk hon har.

Så förstår jag - hon deklamerar en dikt av Harry Martinsson.

Men hon har ett väldigt vackert eget språk också, vacker röst, vacker dialekt - när hon är sitt ursprung - Ida Engvoll. Denna intagande skådespelerska, intagande men aldrig fjäskande. Hon är sin egen.

Hon väver in fler diktstrofer, av även Elsie Johansson och Rod Smith, inte som ett utanpåverk för att briljera. Nej, som ett utgångsläge som har en bottenklang som stämmer med hennes.

Hon talar om jorden, om skogen, om djuren. Hon talar om maten vi äter, om den mat vi slänger, om vanlig mat och ovanlig mat. Obesprutad mat och den som smakat gift.

Hennes Sommar är idel kärlek till naturen, det enkla, sin mor och mormor och mormors mor. Kedjan. Och trots att hon själv inte lever som de tidigare kvinnorna bär hon allt inom sig, som med en fysisk karta i handen.

Hon vet var hon kommer ifrån. Det naturliga.

…Robin Nazari - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Detta är mannen som alltid är vänd mot solen. Musiker, artist, rappare, skådespelare och enligt honom själv – en övertänkare.

Robin Nazari - som alltid fått höra att han är en bra berättare. Det är han. Och rösten är den bästa basen hitintills, mjukt mullrande.

Av alla röster har basrösten lägst röstomfång. Men det har inte hans Sommarprat.

Roje bo. Roje na. Det var en dag. Det var inte en dag…
En kurdisk saga om en moderskärlek och fostran och om att vara lagspelare. Och om en pappa som alltid skapade äventyr, ofta utifrån ingenting. Pappan som dog tidigt men ändå lever kvar.

Det är något poetiskt över detta Sommar. En saga. En bok med sidor.

Återseendet av byn Saljan. Och upptäckten av vad han hade passion för. Och så betalningen för passionen - tvångsläsning och tvångsskrivning.

Robin Nazari är den Sommarpratare som använder flest svordomar. Utifrån hans historia och kultur hör det till och poesin tar inte stryk.

Sagan som berättas slutar på sidan 2025. Ändå är det bara början.

…Eva Röse - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Jag vet inte varför jag alltid reagerar på själva rösten hos Sommarpratarna. Men det är väl för att rösten hörs före det första ordet är helt färdigsagt. Och rösten har så många nyanser, tonlägen och kraftsvängningar.

Eva Röse - denna erfarna skådespelerska, som inte bara har en röst på scen utan även i sitt arbete för UNICEF och i rörelsen Metoo. En bra och nödvändig röst. En stark röst som kommer från hennes rappa och friska tänkande.

Men det jag reagerar på i hennes Sommar är att hon har bokinläsarrösten påkopplad. Det låter som om hon läser ur en bok fast hon rent ord-och innehållsmässigt tycks prata personligt. Men något i framförandet ger känslan av distans. Jag får inte fatt i henne.

Hon har mycket att säga. Tyvärr är det lite av en rapport. Hon pratar snabbt. Man hinner knappt med. Kanske är det jag som är gammal.

Efter ungefär halva programmet landar hon äntligen i några av sina känslor och i en rad exempel på absurda scentagningar. Så det mest intressanta - #Tystnadtagning.

…Pascal Engman - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har en bra röst – stadig, mörk och tydlig. Han vet precis hur man lägger upp en berättelse, framgångsrik författare som han är.

Pascal Engman.

Han är knappa fyrtio år och har redan skrivit så mycket. Det är inget han yvs över men måste ju ändå berätta det eftersom skrivandet har gått som en röd tråd igenom hela hans liv.

Hans morfar var journalisten och programledaren Gary Engman och hans mormor blev utnämnd av Expressen till Sveriges bästa hemmafru.

Denna mormor är föremål för Pascals kärlek och förtroende.

Hon bär en Mormorskärleksaura.

Från sex års ålder var Pascal hela somrarna hos mormodern och hennes nye man i Skåne. Hos dem träffade han spännande släktingar som han förstod hade haft långa och rika liv.

Men bäst var mormor. Bandet som skapades mellan henne och Pascal var starkt.

Därför det blir obegripligt att hon förvägrar honom att ta med sig sin nyfödda son och hälsa på. Han vill ju sammanföra dem och kanske kunna överföra något av deras band till den nya lilla varelsen på jorden.

…Bitte Hammargren - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon har en mycket behaglig röst.

Det är Bitte Hammargren som berättar om Mellanöstern, där hon arbetat som korrespondent för Svenska Dagbladet.

Det är en riktigt hårdpackad fiberkaka – detta Sommar. Jag känner mig obildad när hon pratar om den arabiska kulturen, Marockos envåldshärskare kung Hassan II, Marrakesh, ökenlandskap, muslimskt brödraskap, islamism, sunnitiska extremister, afganska gudskrigare, Hamas, Hizbollah, irakiska milisgrupper, Al-Quaida, IS, Gaza och Västbanken.

Det är inga lätta saker hon talar om, fruktansvärda avrättningar och massgravar. Det är en gedigen och brutal historielektion.

De som redan är insatta i det komplexa blir säkert ordentligt stimulerade av att höra denna kunniga journalist.

För oss som inte har all historik sedan tidigare är det lärorikt. Och hur komplicerat som helst. Men hon berättar metodiskt och vid programmets slut har kunskapen ökat.

Efter en hård vecka på jobbet hade jag denna fredag önskat mig ett kanelbulle-Sommar.

Men världen är ju som den är.

...Cecilia Hagen - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Hon är så härlig. Cecilia Hagen – journalist, författare och krönikör.

Hennes röst vittnar om många år på jorden, lite knarrig, men inte svag på något sätt.

Hon berättar humoristisk om hur det är att bli gammal, hur man får förhålla sig till väninnekören och hur det kan vara att i möte med yngre personer bli bemött som om man vore mindre vetande.

Hon talar om så kallade lifehacks, kallar dem för praktiska husmorstips. Hon vill inte bli daltad med. Hymlar inte med att hon är gammal. Hon vill inte bli satt på en bänk som om hon inte skulle orka gå.

Sen detta klassiska med dålig hörsel. Oftast är det inte den som hör dåligt som störs. Det är omgivningen.

Hennes pratenergi - varje liten detalj kan bli huvudtemat i det hon säger. Hon sveper över vänner och bekanta, älskade barn och barnbarn, relationer och skilsmässor, åldrandet och begravningar. Sen pratar hon om kläder och smink och hur det känns att se sig själv i spegeln en trött morgon. Allt hon säger är underhållande.

Everything is content.

…Anna Brandenberg - Sommar i P 1

Foto: Mattias Ahlm

Det här är hemtjänsten i ett nötskal. Minut för minut. Otillräcklighet. Låg lön.

Detta är Anna Brandenberg – undersköterskan som utsågs till en av Årets kvinnor 2025 för att ha skrivit ”årets starkaste debattartikel” i Kommunalarbetaren.

Nu är hon Sommarpratare och hon utför den uppgiften med den äran.

Hon talar om minutstyrningen. Att vara tvungen att klocka sig under hela sin arbetsdag. För den helt utomstående kan det te sig överdrivet – att hemtjänstpersonal styrs så detaljerat av tiden, men av hennes redovisning att döma så är det verkligen på minuten. Och hon menar att de flesta kommuner använder sig av minutstyrning i praktiken men lyckas väja från frågor kring det genom att benämna det på annat sätt och använda en annan terminologi.

Hon talar inte för att klaga eller för att hon skulle vilja byta jobb. Tvärtom talar hon om sitt jobb för att hon vill fortsätta att arbeta med det hon gör men under rimliga förhållanden.

Hon är personen som vågar ställa de obekväma frågorna till chefen.

…Andreas Norlén - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Han har gula blommor i sitt hår till en blå kavaj och det blir svenska flaggans färger och han är ju något av det svenskaste vi har - riksdagens talman Andreas Norlén.

Han tar med oss bakom kulisserna i den politiska världen och berättar om när han var ny talman och det tog över etthundratrettio dagar att bilda ny regering.

Vi är många som minns det, och som också lagt det till handlingarna, och blir nu påminda igen om hur det faktiskt var. Presskonferens på presskonferens, talmansrundor på talmansrundor, kakfat på kakfat.

Man riktigt hör hans leende på läpparna när han pratar. Han är ju idel positiv.

Han talar så tydligt och enkelt att till och med ett barn skulle kunna förstå långa stycken när han beskriver en talmans vardag blandat med dikter, tomater, förskoleengagemang och sin familj.

Han andas godhet.

Politiskt neutral ska han vara och lika neutralt är hans Sommar. Det finns inget som totalt överraskar och griper tag. Allt är vänligt rakt igenom.

Han har en perfekt barnboksberättarröst.

…Hania Rosenberg -Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Rösten är bräcklig, spräcklig, ärrad och målmedveten. Berättelsen ska fram.

Hania Rosenberg – en förintelseöverlevare.

Det spelar ingen roll hur många gånger man hört liknande historier, det är helt groteska vittnesmål att ta del av. Att någon lyckats undkomma är ofattbart. Och vi ska aldrig glömma.

Denna nittioåriga kvinna berättar på ett enkelt sätt med många fakta med årtal och platser och man hör hur hon bär allt inom sig och bara har att öppna munnen för att historien ska ta form. Dessa tågtransporter som beskrivs, det systematiska mördandet, gaskamrarna – det spränger alla tankar.

Som åttaåring flydde hon, visste inte mot vad, på mammans signal och planerade iscensättande – den mamma som hon inte visste om hon någonsin mer skulle få se. Att rädda sitt liv och samtidigt springa ifrån sin enda trygga punkt - det går inte att sätta sig in i.

Och tänk att hon överlevde. Och att hennes mamma lyckades hitta henne efter flerårig separation.

Hanias Sommar handlar om både det onda och det goda.

…Felipe Leiva Wenger - Sommar i P1

 
Foto: Mattias Ahlm

Först blir jag irriterad. Han börjar med att gå in i karaktär. Lilla Al-Fadji. Rösten tränger.

Varför kan han inte göra Sommar i P1 och vara sig själv? Tala med sin vanliga röst?

Sen förstår jag. Han har sin plats. Han är inte två. Han är inte tre. Han är en.

Felipe Leiva Wenger, Lilla Al-Fadji och Fille – från Ison &Fille - med alla sina sidor, talanger och skikt.

Han har en tydlig tråd. Den börjar i Chile, fortsätter i Sverige, startar i orten och fortsätter på scen.

Och Modern. Hans Mamma som lämnar allt utom sina barn. Hon som vet skillnad på lydnad och frihet. Hon som visat att man kan ändra sitt liv. Allt har sitt pris. Men priset att inte följa sin väg är högst.

Detta Sommar handlar om att bejaka sin väg. Lyssna till det eller den som ger inspiration. Göra sin längtan. Göra något man tänkt som en sidogrej. Kanske förvånas över att det var det som slog.

Det handlar också om att stanna kvar. Att förstå vad kärlek och omsorg betyder. Och om att famna de sidor man har. Allt blir en helhet.