Det är tyst i huset. Grannarna har åkt iväg. Morgonen är
sval, solen på väg att värma. Jag sitter med frukost på balkongen. Gatan är
tom. Fiskmåsar ljuder högt kring hustaken.
Jag spelar gamla låtlistor blandat med nya – Dennis Lloyd, Gavin James, Eric
Gadd, Sabina Ddumba. Krämar på. Frihetskänsla. Jag stör ingen. Och ingen begär
något av mig.
Njuter i stunden. Inte på väg. Inte i hamn. Som en båt på
svaj. Rörlig i vinden utan att driva bort. Stadigt förankrad för stunden. Kan
stanna här länge. Kan också byta kurs om vinden vänder och lusten bär mig
bortåt.
Mina midsomrar har sett olika ut genom hela livet. Olika traditioner i olika
perioder. Den senast tillkomna är att fira i lugn och ro med Urmodern. Hon är 91. Hon anländer med färdtjänst vid lunchtid.
En kopp kaffe på balkongen nu. Sen fix i köket och bara fortsätta njuta och umgås
hela helgen. Kanske Modern fortfarande minns hur man spelar Femhundra? Om hon
gör det – det var ju hon som lärde mig - ska vi spela det vid köksbordet.