Så många pajer jag gjort i mitt liv; ost- och
purjolökspajer, hallonpajer, mangopajer, ja fler varianter men aldrig en
Västerbottenpaj. Konstigt. Men nu är den här!
När den gräddades i ugnen började jag kolla på en film om en
författare vars bok gör succé efter att hans kvinnliga översättare hettat upp hans
manus riktigt rejält. Vilken skräck för en författare.
Man sitter och vrider och vänder på orden, våndas kring meningsbyggnader
som man vill göra unika men ändå läsbara och brottas med vilka rörelser som ska
föra boken framåt.
Man äter sitt manus, sover sitt manus, älskar sitt manus och
räds det.
Och när man äntligen bestämt sig för hur allt ska påbörjas, pågå
och avslutas så kommer en översättare och ändrar alla tråkiga och innehållslösa
avsnitt.
Detta kommer bli ett nytt perspektiv för mig i mitt kommande
bokskrivande - är det tillräckligt framåtlutat för att skrivas på ett annat
språk?
Nu ska jag se filmen till slut. Och i morgon blir det Västerbottenpaj
på midsommarbordet med min Mor.