lördag 2 september 2017

...ett eventuellt prestationsspöke

Väckarklockan ringer därborta på fönsterkarmen och jag ligger en stund i larmet och funderar på om det är helg eller arbetsdag. Inser snart att det är lördag, att ännu en vecka har gått i rasande fart. En vecka äldre. En vecka klokare? Jobbmässigt, ja. Men just när jag tror att jag erövrat ett område ser jag tusen nya saker att förstå. Chans till Never Ending Increasing Knowledge. Stressande eller stimulerande? Det beror på hur man tar det.

Min massör, tillika zonterapeut och bra samtalare, sa häromdan då hon tryckte på alla mina ömma punkter att jag kanske ändå lever lite i, eller sa hon av, prestation. Mina zoner för stress sticker som nålar. Kanske ändå ett prestationsspöke darrar i mig. Fast jag borde kunna, efter alla mina yrkesår, jobba hårt för att prestera och s a m t i d i g t vila i att resultatet kommer bli bra.

Så varje veckas åldrande och jobbmässig klokskap önskar jag fläta ihop med samma veckas levnadsvisdom och tillförsikt. Samla kraften helt enkelt. Jag tar sikte på det.