Här skriver jag texter med tusen tecken tillägnade något eller någon. Tusen tecken. Inte ettusenett. Inte niohundranittionio. Exakt tusen ska det vara. Bara för att ha en stadig ram runt vitt skilda ämnen. Det genomgående är formen.
Varför just tusen? För att man ska orka läsa. Varför inte femtonhundra? Det är för mycket. Men varför inte ännu kortare, typ femhundra? Näej, då hinner jag inte lägga fram det jag vill. Jag har ändå alltid mer att säga än jag får plats för.
Så när jag siktar på tusen tecken blir texten alltid för lång. Då är det bara att börja stryka. Till långa ord får jag hitta kortare synonymer. Och långa utförliga förklaringar får jag stryka ner till hälften. Och onödig information, med icke skönlitterära upprepningar, är det bara att hugga bort.
Jag hade kunnat döpa bloggen till Lenas funderingar. Eller Kom och se vad jag tänker. Eller Allt och inget mellan himmel och jord. Men jag gillar att räkna tecken och rubriken är viktig. Och med tusen blev det en bra alliteration.
