söndag 3 september 2017

...en trevlig man som visade sig vara en idiot

I lördags kväll var jag på rockfest med några väninnor. Det ena bandet avlöste det andra. Musiken var hög. Dansen igång. Svetten lackade.

Det var killar, män och det var gubbar som gärna trängdes med oss på dansgolvet. En del verkade ha mammakomplex. Andra verkade behöva hemtjänst. Men en och annan något sånär jämnårig man tog sig fram i vimlet och skakade loss med oss.

En riktigt dansant och trevlig man fokade på mig och ville aldrig ge sig. Väninnan upplyste i örat på mig att han var gift. Det passade mig finfint eftersom jag endast var intresserad av själva dansen.

Låt efter låt höll vi igång, ibland gick jag ut och tog luft, och ibland gick jag över till det stora tältet och dansade där. Så in igen till huvudarenan och virvlade runt med den trevlige igen. Strax efter midnatt tackade jag för alla danser och sa hejdå. Han följde efter på håll, lade huvudet på sned och vinkade åt mig att komma tillbaka. Jag skakade på huvudet, gjorde en tackgest och liksom bugade. Då gav han mig fingret.